105 bcslämtles all deii, som brukade trolldom, och skadade aiman lill kropp eller egendom, och blev »med fulla skäl därtill vimnen», skulle mista livet. Hade någou dödats genom trolldomen skidle »man steglas, och kona halshuggas, och i häle hrännas». Anstiftan eller medverkan till dessa brott straffades som egen gärning. I M.B. 2:2 stadgades böter som normalslraff hir vidskepelsebrotlen spådom och signeri. Del iir uppenhart att intrycken från häxhirhiljelsernas tid l)idragit till det hårda stadgandet mot trolldom. Med detta hade man vidgat lands- och stadslagarnas maleficiumrekvisil till (itt gälld skdäd jHi person eller egendomöoerhnvndUiget. (icnoin receplionen av mosaisk rätt och under intryck av en på häxprocessernas tid utbildad praxis kom sålunda M.B. 2; 1 alt gå liingre i beslraflandet av trolldom än den medeltida rikslagsliftningen.'*^ Det hjälpte inte att den kände lagkommentatorn Petter Ahrahamsson Maleficiiiinrekvisilet (skadootTekleiö l)lev föremål för (lel)att i lai^kommissionen den 4 jnni löD.ö. (.Se .Sjiigren, Fiirarbetena fill 1734 års lag. 11; ‘iö ff.) Protokollet utvisar icke klarl, varför rekvisitet upptogs, men det iir antagligt att man följde den uppfattning, som framfördes av assessorerna Hyltén och Broméu. Den fcirre hiivdade att '>det senare» (d.v.s. maleficiumrekvisitet) »visar dock effekten, och iir nöxligt för enfaldige domares skull, att det tillsättes.» Broméu, förslagets författare, ansåg att »där som tvistas, om det är trolldom och skada, synes nödigt, att icke allenast trolldomen tillvites, [utan] ock vises med effekten». Den hetj'delse man tillmätte den mosaiska rätten (»Guds lag») vid stiillningstagandet till trolldomshrottet framgår t.ex. av diskussionen i lagkommissionen 4/6 1695. Inflylandet från praxis vid hiixprocesserna har kommit till ett klart uttryck i den straffskiirpning i förhållande till 1696 års förslag till liögmålahalk, som infördes i 1713 års förslag. I 1696 års förslag hette det att »den som genom varjehanda djiividskonster förtrollar folk, fiinad eller annat, så att någon får diirav skada och olycka till liv, lekamen eller sitt goda . . . den skall halshuggas och i håle hriinnas». 1713 års förslag .sk;ir])te straffet: ». . . stegles mannen, och konan i håle hriinnes». Till denna jiaragraf iir fogad följande anteckning av C.arl Lundins, vilken som hekant utarhetade förslaget. ».Så dömdes ock av trollkommissionen i Bollnäs, och hans högstsal. M:t konung Karl XI samma dom gillade i sino rescripto till hane C-oinmissionem». Visserligen återgick man i 17‘23, 1729 och 1731 års förslag till straffhestiimmelsen av år 1696. Men vid stiindernas förhandlingar om stadgandet i fråga den 5/5 1731 upplyste kammarrådet Wulfwenstierna att lagkommissionen ville ändra paragrafen så att i stiillet för stadgandet: »han skall halshuggas och i håle hriinnas» skulle siittas: »miste livet. Får någon död hiirav, då skall man steglas och kona halshuggas och i håle hriinnas.» .\nd-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=