talet, ofta genom att slå samman flera land som tidigare varit i olika grenar av släktens besittning.451 Petrus Læstadius redogör också för en allt flitigare insyning av lappskatteland mot betalning vid den tiden. Renskötseln utvecklades dessutom mot allt större hjordar, något som gjorde det svårt för rika samer att inskränka sig till små skatteland. Man kan inte heller utesluta att denna förändring av indelningen i lappskatteland lämnade en del land övergivna för gott. Med övergivna menas då att den som var inrymd på landet inte längre betalade skatt för det. Då avfördes han från landet. Det kunde sedan upplåtas till ett nybygge, eller bara brukas som allmänningsjord tillsammans med andra renägare. En del land blev också öde på grund av att innehavaren blev för gammal eller dog och ingen ville gå in och betala skatt i hans ställe. Några decennier in på -talet hade alla inrymningar blivit villkorliga. I Västerbotten kunde man förlora landet om det inte längre användes till renskötsel, i Norrbotten om det kunde användas “till något nyttigare”. Man kan fråga sig hur många samer som var angelägna att ansöka om ett lappskatteland i det läget. Att försöka få inrymning på ett nybygge förefaller ha varit ett betydligt attraktivare alternativ. Det kan ha lett till att allt fler skatteland blev öde eller ersattes av nybyggen. Några decennier in på -talet ansåg länsstyrelsen att landen var kronojord och innehavarna av lappskatteland ett slags arrendatorer med enbart en villkorlig besittningsrätt. Å andra sidan har vi inget material som tyder på att samer som ägnade sig åt en livskraftig renskötsel drevs bort från ett land. Möjligen kunde de trängas ut när nybyggare sattes in i omgivningen. Men det mesta tyder på att länsstyrelsen väntade tills innehavaren blev för gammal för att bruka landet eller avled. Sedan avfördes landet ur skattelängden. Någon arvsrätt erkände inte länsstyrelsen i Norrbotten. I Västerbotten hade länsstyrelsen en betydligt mer positiv inställning till skattelanden. Där hänvisas också till arvsrätt i inrymningar ännu långt in på -talet. 451 Hultblad 1968, s 90 f
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=