RSK 8

samma brukar ock sin faders ägor. Annars om det ligger öde, får väl en annan rätt till samma ort.”449 Skattevrak innebar att den som inte betalt skatten på tre år förlorade sitt land. Men regeln tillämpades inte konsekvent. Det hände inte sällan att en same gick in och betalade skatten för ett land som blivit öde trots att den som lämnat landet stod kvar som innehavare. Sedan kunde det hända att en släkting gjorde anspråk på landet efter ett antal år. Då drogs frågan inför häradsrätten eftersom den som brukat landet och skattat för det under lång tid ville behålla det. I sådana fall blev inte sällan behovspricipen avgörande. Öde land kunde också läggas till nybyggen efter en tid. Då kunde de inte krävas tillbaka av släktingar i efterhand. Renskötseln expanderade under första hälften av-talet. Det blev trängsel på landen och allt fler delades. Försök gjordes att syna in gamla allmänningsland. Tvister mellan landinnehavare blev allt vanligare. Flera personer kunde göra anspråk på samma land och lappbyn/ häradsrätten fick väga släktanknytningen mot behovsaspekten. Under detta skede lämnades knappast något land öde under längre tid. Under de sista decennierna av -talet och början av -talet rådde kris i renskötseln. Renskötseln var för intensiv i den meningen att de växande hjordarna hölls för tätt samlade på de små landen under sommaren då vajorna skulle mjölkas. Det ledde till att smittsamma sjukdomar spreds i hjorden. Från de första decennierna av - talet finns också många rapporter om att vargplågan var särskilt svår. Mellan och minskade befolkningen i fjällappbyarna Sirkas och Tuorpon i Luleå lappmark med/respektive/. I stort sett hela minskningen berodde på utflyttning.450 För Jokkmokks socken har Filip Hultblad konstaterat att “genom upprepade landklyvningar i förening med omskiften splittrades landen upp på ett stort antal landdelar eller parceller” under -talet. De fjällsamer som fanns kvar synade in stora land i början av -  449Tornæus i Berättelser…1983, s 47 450 Kvist 1989, uppsats I, s 177

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=