längre kunde hävdas ens i Arjeplog.”447 Den ökande efterfrågan på nybyggesmark berodde till stor del på att samiska nybyggarsöner ville anlägga egna nybyggen. I Arvidsjaur gjordes däremot de flesta nybyggesanläggningarna under sent -tal och tidigt -tal av inflyttare från kustlandet. Filip Hultblad har i sin grundliga genomgång av källmaterialet för Jokkmokks socken kunnat identifiera lappskatteland. Av dessa har han skrivit “biografier” över stycken. Påav dessa lappskatteland anlades det första nybygget av lappskattelandsinnehavaren eller hans närmaste släktingar. I flera fall anlade släkten flera nybyggen på landet. Men det förekom också att landet såldes, att samen anlade ett nybygge som sedan såldes eller att innehavarens nybygge misslyckades (till exempel genom att nybyggaren dog, förblev barnlös eller blev arbetsoförmögen). När nybygget väl blivit öde kunde en annan inrymmas på marken.448 Renskötseln är en instabil näring och var det i ännu högre grad för hundratals år sedan. Vad hände då när innehavaren av ett lappskatteland förlorade renarna och drog iväg till Norge, ner på landsbygden, blev fiskarlapp eller tog tjänst som renskötare hos någon annan? Svaret beror på vilken period det gäller. Under senare delen av -talet hade den storskaliga rennomadismen ännu inte utvecklats därhän att det var någon hård konkurrens om lappskatteland. Kronan till och med vädjade om att samer skulle ta upp öde land. Samtidigt fäste häradsrätten stor vikt vid släktrelationer, vilket medförde att släktingar i regel hade företräde till land som blivit öde. Den välinformerade Torneå-prästen Gabriel Tornæus skriver i mitten av-talet att om “någon son eller dotter […] bliver i sin faders vistmark, den- Skatteland blir öde 447 Bylund 1956, s 218 448Hultblad 1968, s 93 ff
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=