Fiskerätten förändrades på i stort sett samma sätt som jakträtten. När lappskattelanden försvunnit kunde man hänvisa till års fiskeristadga som föreskrev att hemman hade fritt fiske på allmänna kronovatten “till dess delning [avvittring] skett”.401 I års fiskerilag betonades i paragraf att “för lapparnas rätt till fiske i vissa delar av riket gäller vad särskilt är stadgat” (d v s i renbeteslagen).402 Men i Lappmarken verkar de som ville fiska fritt ha skjutit paragraf i samma lag i förgrunden. Där fanns samma formulering som i års stadga om att fisket var fritt för hemman som var anlagda på oavvittrad mark. Enligt års jakt- och fiskesakkunniga tolkades denna paragraf ibland som om fisket var fritt så länge minsta del av en socken var oavvittrad.403Även ifråga om fisket blev förhållandena mer lagenliga under -talet och när den nya renbeteslagen trätt i kraft . I samband med att den definitiva odlingsgränsen drogs upp under -talet nämns att lappskatteland inte finns i Jukkasjärvi, i Jokkmokk kan de “möjligen förefinnas inom området”. I Arjeplog är de däremot vanliga. (Som vi skall se i nästa kapitel gäller det även Arvidsjaur och Västerbotten.) När den definitiva odlingsgränsen fastställdes följdes principen att fjällsamernas vår- och höstvisten skulle ligga ovanför gränsen. Gränsen fastställdes av Kungl. Maj:t . Den fasta bebyggelse som fanns ovanför odlingsgränsen före beslutet avvittrades med äganderätt efter ett beslut . Domänstyrelsen upplät skogstorp och odlingslägenheter ovanför odlingsgränsen fråntill utan att de myndigheter som skulle bevaka renskötselns intressen hade något inflytande. De bosättningar som anlagts olagligt efter legaliserades genom olika åtgärder under åren- 401 SFS 1852:30 402SFS 1896:42 403 Förslag […] kronans fiskevatten…(SOU 1923:58), s 76 Slutsatser
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=