RSK 7

själen. Ett i alla avseenden klassiskt exempel på denna tankegång återfinnes i Platons Phaedon ( a): “ ... då talar filosofin lugnande ord till själen, försöker göra den fri, visar den att fullt av bedräglighet är undersökandet genom ögonen, och fullt av bedräglighet är undersökandet genom öronen och de andra sinnena ... ”.66 Kroppen är alltså egentligen ett hinder för den sanna varseblivningen och insikten. Dramatikern Epicharmos (o.  f. Kr.) sammanfattade idén i versradenνo ς ρηκαι νo ς κoυει,τ λλακωφ κα τυφλ$ (“Förnuftet ser och förnuftet hör; det andra är utan känsel och blint.”) Cicero har formulerat dessa tankar i ett berömt ställe i Tusculanae disputationes ,-: Nos enim ne nunc quidem oculis cernimus ea, quae videmus. / - - - /Nam nunc quidem, quamquam foramina illa, quae patent ad animum a corpore, callidissimo artificio natura fabricata est, tamen terrenis concretisque corporibus sunt intersaepta quodam modo; cum autem nihil erit praeter animum, nulla res obiecta impediet quominus percipiat, quale quidque sit. (“Ty vi varseblir inte heller nu med ögonen det vi ser. / - - - / För fastän de kanaler som står öppna från kroppen in i själen har av naturen tillverkats med den sinnrikaste konstskicklighet, har dock dessa kanaler på något sätt täppts till av förtätade jordiska partiklar. Men när inget annat än själen kommer att finnas till, då skall ingenting komma emellan och hindra själen från att se allt såsom det verkligen är.”) I en kristen tradition är det förstås omöjligt att i detta sammanhang inte associera till Paulus ord i 1Korintierbrevet : .λεπ9µεν γ ρ ρτι δ σ+πτρoυ ν α ν*γµατι, τ+τε δ πρ+σωπ9ν πρ ς πρ+- σωπoν. ρτι γιν;σκω κ µερoυς, τ+τε δ πιγν;σoµαι καθ ς κα πεγν;σθην. (“Ännu ser vi i en gåtfull spegelbild; då skall vi se ansikte mot ansikte. Ännu är min kunskap begränsad; då skall den bli fullständig somGuds kunskap om mig.” [ års sv. övers.])  divinae portio mentis] Hos flera senantika romerska författare benämnes själen “den bästa delen”, “den gudomliga delen” eller “den  66 Jan Stolpes översättning, Platon, Skrifter. Bok I, sid. 253.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=