RSK 7

 På de svenska skrifter som tryckts i samband med den högtidliga ceremonien i Storkyrkan står tydligt angivet denfebruari . (Det gäller både Samuel Westhius dikt och Olaus Swebilius likpredikan.) De latinska småtrycken innehåller ingen datumangivelse. Det troliga är att uppgiften på Widekindis dikt (det gäller alltså både de tryckta varianterna och handskriften) är felaktig: Man har helt enkelt inte helt behärskat det svåra antika systemet: Det borde ha stått IV. Iduum Febr. (eller med den vanligaste varianten ante diem IV Idus Febr.).  Sic tandem vadit ...] På liknande sätt inleds Widekindis gravdikt över Johannes Elai Terserus (): Sic subit exiguum noster Terserus in antrum ...  Dictus Olai quondam, qui Dalekarlus erat] Jag noterade i inledningen att denna versrad har återanvänts på gravhällen över Johan Widekiindis far (se ovan sid. , not ).  qui Dalekarlus erat] Att Stiernhöök var bördig från Dalarna betonas även i Johannes Columbus fina gravdikt, där vi läser: Quem fovisse sinu Dalkarlia gaudet alumnum. Det var status att vara Dalkarl: I Stormaktstidens litteratur prisas Dalarna ofta såsom en hemvist för alla gamla hederliga svenska dygder. Även utlänningar lärde sig att denna trakt av riket var bäst. Den franske hugenotten Antoine Garissoles, sompublicerade ett stort epos till Gustav II Adolfs ära, skriver att dalkarlarna älskar krigets lekar och att utmärkt infanteri kommer därifrån, som från en outsinlig källa: Johannes Schefferus beskrev provinsen på följande sätt: “Hela dalkarlssläktet är berömt för sin härdighet, ty de lever långt från lyx och vekhet. De har starka och muskulösa kroppar som på ett otroligt sätt har härdats mot alla klimatets påfrestningar. Hetta och kyla fördrar de med samma orubblighet. Vilka mödor som helst axlar de och de Dikten Unde acies peditum, tanquam de fonte perenni/Affluit ... 21 21 Adolphis 2,54 f.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=