Det är maskstungna dokument, som dragits fram ur natt och dimma, det är tidigare fördolda ting, som Du med stor klarhet utlägger. Och efter Din bortgång skall Du, en blind åldring, lämna efter Dig många skrifter, genom vilka rättsregler som nu är dunkla skall bli förstådda, kommenterade av Dig, med tydligare definitioner i vår lag än om de stammat från den romerska rätten, varigenom Ditt rykte sprids på grund av detta enastående arbete. Ty genom dessa verk har den tid som Du har levt inte förrunnit för Dig; och inför Gud blir Din insats beståndande och likaså inför Fäderneslandet. Precis som Phoebus’ fågel reser sig ur askan och levande återkommer ur själva stoftet, så skall denna Din möda leva vidare efter Din död, bevara Ditt livs lysande ryktbarhet, och med gotisk ära nå de efterkommande och aldrig någonsin beträda det nedgående ljusets väg. I oantastlig vandel tjänade Du under trenne konungars spira, och i den fjärdes tjänst gick Du med frejdat namn och berömmelse. Ty när den fjärde upptog styrelsen av sin faders rike kallade han Dig till sitt hovs rådplägande församling. Huru klok och måttfull var Du inte när Du gav Dina råd, hur trogen och tystlåten var Du inte när Du hade givit dem! Ett enda äktenskap ingick Du, som i oklanderlig förening varade i åtta lustrer, och lika många härliga panter fick Du på den äktenskapliga kärleken. Din hustru gick bort nästan åtta år före Dig, hon som var född av den appelbomska släkten. Den första som dog var Carl, ett ännu diande barn, och nu följer som den andre sonen Olof Dig till gravhög och likbål. De andra sönerna, de två som återstår, hedrar även Dig med berömvärd verksamhet bland de efterlevande, och som man kunnat vänta vidmakthåller de, såsom fäder med rik avkomma, de förhoppningar och den glans som hörde till Din berömmelse. 155 160 165 170 175 180
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=