RSK 7

När Du blivit frigiven, reste Du till britannerna, som lever avskilda från vår värld, och till de riken som var lyckliga nog att ha Jacob som konung. Sedan Du återvänt därifrån, sköter Du förnämligt det värv Du förordnats till, och Du ökar sålunda den berömmelse Du vunnit genom Din lärdom. Du var skicklig i det grekiska språket och i det idiom som den latinska musan fordom talade på Albanerberget. Vare sig orden skulle lösas från rytmens tvång eller framföras i bunden form, var Du skicklig i båda uttryckssätten. Därför skrev många framstående män till Dig; själve Vossius skrev till Dig, förundrad över att detta ljus kunde finnas på denna kalla plats. När Konungen, den store Gustav Adolf, färdades genom sitt land efterfrågade han de få frejdade namnen på lärda män. Landshövdingen i Västmanland svarade konungen: “Denne dalkarl har anseende för stor duglighet.” Konungen sade då: “Han skall bli min.” Och när han för finnarna reglerade den högre rätten anslöt han Dig till den helgedom han reste till sin Themis. Och Johan Skytte ger Dig uppdraget att inom sin jurisdiktion, i ett vidsträckt område, sköta de okränkbara domsluten i andra instans. Du ger här hjälp, med omutlig skicklighet, åt alla som ber om det. Med pliktkänsla utför Du Din rättskipning, och du ger åt många de domar som tillkommer dem, med hänsyn till olika orsaker, roller, förtjänster och tidpunkter. Därvid föredrar du framför lagarna de goda sedernas exempel: Om inte sederna vore rättfärdiga, skulle ingen lag vara god. Det Nordiska konungarikets drottning, den strålande furstinnan,  55 60 65 70 75          

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=