Jag tycker mig kunna urskilja tre grupper här: () Fall med enkla variationer av form ord eller fras (, , , , , , , , , , ovan); () Partier där texterna är av olika längd (, , , , ); () Utelämningar som otvetydigt beror på slarv (, , ). (Som naturligt är, faller ett par av avvikelserna under flera av dessa kategorier.) Beträffande gruppfår jag det bestämda intrycket att ed. i de flesta fallen, på olika sätt, representerar klara förbättringar. Det rör sig om några varianter som stilistiskt är att föredraga, och om andra som bättre svarar mot tankeinnehållet. Ett tydligt exempel är väl , där ed. har den i sammanhanget egendomliga och poänglösa frasenpost hanc (=mortem) Adulatio cessat. Den version vi finner i ed. , et in hac magis aucta virescit passar bättre in i sammanhanget och ger en vacker bild av en pietas som växer och blomstrar. Ännu mer iögonenfallande är , där ed. har VIVE et in optata jam nunc praefulgide vita/SALVE, men ed. Vive et in hac vera jam nunc praefulgide vita/Salve. Den första editionensin optatakan ju mycket lätt vid högläsning uppfattas sominoptata, “icke önskad”, “som du icke önskat”, en katastrofal förvrängning av andemeningen. Ed. har i en klumpig formulering: Decessit genetrix prior ante hunc bis quatuor annos, som på ett oacceptabelt sätt bryter raden av uttryck med direkt tilltal. Här har ed. den eleganta () () () () ed. ed. ed. ed. ed. ed. - ed. - ed. - Laudeque cum Gothica peregrinas latus in oras Laudeque cum Gothica seros venturus in annos Decessit genetrix prior ante hunc bis quatuor annos Te prior excessit conjunx fere bis quatuor annos Te Non degeneri posteritate colunt. Te quoque praeclara posteritate colunt. Nec falso augurio, foecunda prole parentes Conservant laudis spemque decusque tuae. VIVE, et in optata jam nunc praefulgide vita SALVE, Atque Humano major honore VALE. Vive et in hac vera jam nunc praefulgide vita Salve, atque humano major Vale.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=