RSK 7

blott i fråga om dem, som blivit adlade. I båda fallen bygger dessa källor på ett ofullständigt och ibland osäkert arkivmaterial. I många fall har de kyrkliga arkiven härjats av eld eller annan skadegörelse. Detta har i hög grad drabbat Johan Stiernhööks släkt på fädernet, och på mödernet har intet återfunnits. I fråga om ortnamn har platsens belägenhet endast angivits med församling eller socken såvitt den finnes inom Västerås stift eller län inom Västmanland och Dalarna. Stavningen av ort- och personnamn har ofta normaliserats och latiniserade förnamn och efternamn har i regel återgivits på svenska, såvida personen icke blivit allmänt känd under den latinska namnformen. De latinska tillnamnen anger ofta födelseorten, t ex för Stora Kopparberget Cuprimontanus, och svenska studerande vid utländska universitet angav ofta hembygden, t ex för DalarnaVallensis eller Dalekarlus. Många präster begagnade hemortsbeteckningen som efternamn, t ex ärkebiskopen Lars Stigzelius ( -), prästson från Stigsjö (ärkestiftet). Inom alla samhällsklasser betecknade man sig med det i dopet givna förnamnet och efternamn, angivande fädernehärkomsten, t ex Jöns Svensson, son till Sven Jonsson, son till Jon Svensson. Där latiniserade efternamn (vanligen fördelseorten) begagnats, har efterkommande från mitten av -talet alltmera - framför allt i städerna - övergått till att med ortnamnet som utgångspunkt skapa nya släktnamn, t ex Lindberg eller Lindell, Brodin eller Broberg. I framställningen förekommer många släkter med utländskt ursprung. De viktigaste redovisas i Bilaga D. Hänvisning dit sker med angivande av initial i parentes, t ex (H) för Hoghusen. Korshänvisningar förekommer mellan släkterna i bilagan. 

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=