Mot den bakgrund som här i korthet har beskrivits, lämnar jag en utförlig redogörelse för Johan och Carin Stiernhööks härkomst, om deras barn och närmast efterkommande och om Johans och Carins syskon och deras familjer. Vi möter här ett myller av uppgifter om människor och deras liv och verksamhet. Det tror jag har sitt värde, även om uppgifterna icke röjer mycket om deras inbördes förhållanden. När så skett, finns det anledning att vända tillbaka till utgångspunkten för en sammanfattande överblick av utvecklingen. På så sätt bekräftas, vad Alf Henrikson sagt: Långt innanOlof Rudbeck (-) sökte påvisa, att den västerländska kulturen hade sin vagga i vårt land ochCarl Lundius (-) funnit på, att Zamolxis varit vår förste lagstiftare, hade andra för egen del, t exJohannes Bureus (-) velat härleda sin släkt till medeltida stormän. Då var man icke främmande för, att ur den muntliga traditionen och från enstaka dokument skapa sig en bild av förfädernas verksamhet och samhällsställning och att på dessa grunder åberopa stöd för sina anspråk på aktning, gods och ära. Andra försmådde sådan ära och rikedom och nöjde sig med vad de själva hade uträttat och det anseende de därigenom nått. Långt senare fogade andra till sina förtjänster sin ringa härkomst eller usla ungdom. De biografiska uppgifter, som här redovisas återfinnes i allt väsentligt i herdaminnena och ättartavlorna. De förra är inom sina områden mera fullständiga, eftersom prästernas barn redovisas både i fråga om döttrar och söner. De senare är ofullständiga dels därigenom att döttrar till ofrälse män icke nämnes, med mindre de ingått äktenskap med en adelsman, och att söner till ofrälse vanligen endast redovisas Att ta reda på fakta går sakta men se saker i stort går fort. Namn och härkomst
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=