(-) behöver i ett verk somdetta ingen närmare presentation. Som “den svenska lagfarenhetens fader” och “vår förste rättshistoriker” har han i århundraden haft en etablerad och självklar plats i vår andliga odlings historia och i jurisprudensens annaler. Redan i början av sin karriär var Johan Olofsson () ansedd som en av Sveriges mest framstående jurister. Ännu mer befäste han sitt anseeende som ledamot av samtliga lagkommissioner under tiden -. Han adlades och tog då namnet Stiernhöök, och blev han hovråd. På regeringens uppdrag arbetade han från på en svensk rättshistoria, De jure Sveonum et Gothorum vetusto, vilken utkom av trycket , året före hans död. När Stiernhöök jordfästes i Storkyrkan denfebruari var det i närvaro av en “högförnäm och folkrik församling”. På flera sätt betygade det officiella och akademiska Sverige den avlidne sin aktning J
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=