logiken idet nuvarande rättssystemet. Det är också därför som de traditionella rättsdogmatiska reglerna för tolkning i ett rättstillämpningsperspektiv kan och bör användas för att identifiera och klassificera obsoleta rättsregler. Den process som motsvarar obsolescensens uppkomst representerar den andra sidan av myntet i den rättsliga utvecklingsprocessen. Sambandet mellan rättsutvecklingens processer och rättens övergång till rättshistoria är i ett rättsgenetiskt perspektiv så starkt att det är svårt att skilja det ena från det andra. I slutändan är det upp till domaren i målet att avgöra vilken process som är vilken, genom att fall för fall välja och välja bort rättsregler ur rättshistorien. Att den historiska argumentationen är en flytande och starkt integrerad del av rättsdogmatiken ökar behovet av en god metodologisk förståelse hos alla jurister. Påståendet i den svenska juridiska metodlitteraturen att det skulle saknas juridiska metodregler (se Strömholm et al.) för att hantera obsolescens i rättssystemet kan alltså diskuteras. Det är tydligt att det inte finns specifika metodregler som säger om en regel är obsolet och i så fall hur den ska hanteras. Det tycks dock inte bero på den juridiska metodläran är underutvecklad, utan snarare på rättsdogmatikens starka ställning och mångfald i fråga om tolkningsprinciper. Svaren på frågan om hur obsolescens uppstår och ska hanteras i ett juridiskt perspektiv kan och bör också sökas i den redan existerande rättsdogmatiska tolkningsläran. Den rättsdogmatiska metoden kommer emellertid aldrig, som lagstiftarens upphävande av lag, att skapa någon rättshistoriskt definitiv och generell skillnad mellan historiskt giltiga och historiskt ogiltiga normer. Lagstiftaren skapar alltså rättshistoria på ett generellt plan genom att avskaffa rättsregler och göra delar av rättskällematerialet rättshistoriskt. Rättstillämpande jurister skapar endast en skillnad mellan dåtid och nutid i det enskilda fallet genom användningen av begreppet ”gällande rätt”. Häri består den viktigaste skillnaden mellan de två aktörernas mandat att skapa rättshistoria. 72 obsolescens som juridiskt metodproblem
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=