perspektiv, och diskuterar hur det historiska argumentet används i rättsvetenskaplig forskning. De båda antologibidragen antyder något som i än större utsträckning illustrerades i samband med konferensen hösten 2024, nämligen att historia kan ha praktisk bäring på rättsvetenskaplig metod på vitt skilda sätt, som förtjänar att belysas och problematiseras. Historia och rättshistoria används i flera bidrag som ett medel för att ge kontext åt den vid en viss tidpunkt gällande rätten. Historisk kontextualisering kan fylla en sådan mer instrumentell funktion, och ibland vara nödvändig för att nå en riktig bild av innehållet i den samtida rätten, såsom Wilske argumenterar för i sitt bidrag. Men historisk kontextualisering kan också användas för att mer förutsättningslöst ge rättsvetare en bättre förståelse för det omgivande samhälle där rättens verkningar var kännbara. Detta illustreras inte minst i Papadoupoulos Skarps bidrag. Åvall och Wilske laborerar med vitt skilda tidsdimensioner i sina undersökningar. Wilske undersöker långa tidsperspektiv och kontinuitet i relation till den konstitutionella rätten. Han poängterar vikten av att se och förstå just vad denna utsträckta tid har betytt och alltjämt betyder för den konstitutionella rätten. Åvall rör sig likt Wilske runt frågor kopplade till tidslig varaktighet – genom att undersöka tanken om att kortaprocesser resulterar i överenskommelser om vårdnad, boende och umgänge är varaktiga över tid och därmed hållbara. Hon undersöker även något vi kan kalla för tidslig cirkularitet, med vilket avses hur ofta ett fenomen upprepas i rätten, exempelvis i strävan hos lagstiftaren att undvika återkommande/repetitiva processer. Såväl Wilske som Åvall kan sägas modellera tid, och därmed historia, för att förklara rättsliga fenomen i sina bidrag.7 Wilske genom att fokusera på utdragen tid, Åvall genom att identifiera idéer om korta respektive längre tidsutdräkter som på olika sätt önskvärda element i samband med bedömningar av vad som är för barnets bästa i vårdnadsmål. Att det går att tala om en historisk vändning i svensk rättsvetenskap visas såväl genom det stora och breda intresset för konferensen hösten 2024, som genom bidragen till denna antologi. Antologin visar på 17 en historisk vändning i rättsvetenskapen? 7 Jfr. Maksymilian Del Mar, ”Philosophical Analysis and Historical Inquiry: Theorizing Normativity, Law, and Legal Thought” i Markus D. Dubber och Christopher Tomlins (red.), The Oxford Handbook of Legal History (OUP2018), s. 3–22, särskilt s. 11–12.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=