118 sprungliga form.306 I övrigt är den främsta källan till klassisk romersk rätt Corpus Juris Civilis, som till stora delar såväl i Justinianus Institutiones som i Digesta består av kompilationer av klassiska juristers rättsvetenskapliga verk, inklusive de nämnda Paulus och Ulpianus sådana.307 Vi börjar med Gaius. Hos honom är det främsta stödet för maximens existens 3.103,308 och 3.163, tolkad motsatsvis. Det senare stället lyder i svensk översättning: E contrario skulle stället innebära att man inte kan förvärva något på annat sätt – vilket i så fall innebär att man inte kan förvärva genom någon som inte är i ens makt, eller i ens hand genom mancipation, och alltså inte genom en utomstående, enextraneus. Då läses källstället på ett sätt som innebär att det till uppvisande av regeln tillhandahåller ett undantag. Att undantaget visar regeln (exceptio probat regulam– på samma sätt som en skylt vilken meddelar att ”Parkering förbjuden 08–17” visar att parkering är tillåten övrig tid) torde ha varit en etablerad tolkningsteknik redan vid den tiden.310 tredjemansavtalets tidiga historia 306 Se om Gaius främst Honoré, A M, Gaius: A biography, 1962. För ett kortfattat personporträtt, se Jolowicz & Nicholas, Historical Introduction to the Study of Roman Law s. 380 ff. 307 I Institutiones var de som nämnts ovan redaktionellt bearbetade. 308 Jfr Hallebeek, Roman Law, i Hallebeek & Dondorp (ed:s) s. 11; Zimmermann, The Law of Obligations s. 39 (jfr s 76 not 47); Wesenberg, Verträge zugunsten Dritter s 10; Schulz, Classical Roman Law s. 487 och Leesen, Gaius Meets Cicero s. 187 ff. 309 Gaius, Institutiones 3.163, på latin: ”Expositis generibus obligationum, quae ex contractu nascuntur, admonendi sumus adquiri nobis non solum per nosmet ipsos, sed etiam per eas personas, quae in nostra potestate, manu mancipioue sunt.”) Det som åsyftas torde vara slavar och personer under familjefaderns husbondevälde (jfr slutet av det packade stycket). Schulz, Classical Roman Law, s 487, är mycket explicit med att alteri stipularimaximen innebar att stipulationer till förmån för tredjeman (stipulatio alteri) var helt utan verkan, och menar att alteri stipulari-regeln är ”expressly stated” i 3.163. Det senare är dock inte alldeles lätt att se, annat än möjligen i ljuset av 3.103, vilken 3.163 presenteras tillsammans med. 310 Ett fint exempel, kanske det främsta och i vart fall det äldsta kända exemplet, finns i Ciceros försvarstal till Lucius Cornelius Balbo från 56 f kr. Se där st 32 och i anslutning till talet och tolkningstekniken Mossberg, Avtalets räckvidd, prologen. ”Uppvisade är de olika genus av obligationer, vilka springer ur kontrakt, nu förmana vi om att obligationer kan ådragas inte bara genom vårt eget agerande, utan också genom personer i vår makt, eller i vår hand genom mancipation.”309
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=