kerna, kanske bygga stängsel runt hässjorna, efterhand rent av ängslador. Till Vilhelmina kom kolonisationen sent. Naturförhållandena gjorde att slåttermarkerna var mer spridda över stora ytor. Många nybyggen låg nära fjällen och de kraftigt ökade risker för konflikter med samiska intressen som det innebar. Länsmän som Edin hade genom sina insyningar av nybyggen i hög grad medverkat till denna utveckling, men när de försökte bemästra konsekvenserna av den utgick de från sina erfarenheter från de egna hemtrakterna i lappmarkens tidigast koloniserade delar. Det gick inte alltid riktigt ihop. Den äldsta bestämmelsen när det gäller samernas skyldigheter återfinns i kodicillen till gränstraktaten mellan Norge och Sverige. Den avsåg i och för sig endast renar som passerade landsgränsen, men många menade att den även gällde svenska renar inom Sverige. I § i kodicillen heter det att främmande lappar noga skall akta sig så att de inte gör landets invånare skada “Hwarken winter eller sommar, på skog, åker och äng, multebärs och hjortronmyrar, eller något annat, wid laga plikt, och bör skadan ersättjas efter mätismanna ordom”.28 De stränga reglerna mot samerna visade sig dock vara svåra att tillämpa. Som nämnts beslutade Åsele tingslags häradsrätt år att hässjor på skogen skulle inneslutas med en 4 alnar hög “trohaga” så att renarna inte skadade höet och lapparna undgick skadestånd. Nybyggarna förklarade sig villiga att försöka åstadkomma detta, bara lapparna tillhölls att under sina flyttningar inte lägga sig nära några slåtterängar. Vad som sedan hände är lite svårt att följa, främst på grund av de stora skadorna på länsstyrelsearkivet vid Umeå stads brand. En- 28 Sveriges Traktater. Traktat mellan Sverige och Danmark angående gränsen mellan Sverige och Norge. Strömstad 1751. Första bihang eller Codecill till Gränse Traktaten emellan Konunga Rikerne Swerige och Danmark. Lappmännerne beträffande. II De äldsta hägnadsförordningarna
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=