RSK 10

manställning över höskador i alla de berörda socknarna. Lars Larsson var förmodligen i sina yngre dagar en handlingskraftig och begåvad person. Brevet utgör en unik beskrivning av problem som nybyggarna säkert upplevde som stora. Det togs också på allvar av Kungl. Maj:t, remissbehandlades och behandlades i konselj. När resultatet kungjordes av länsstyrelsen i Västerbottens län den juni  underströks särskilt att det var ett svar på Lars Larssons skrivelse “å egne och öfriga Krononybyggares vägnar i Dorothea, Wilhelmina och Åsele socknar och Åsele lappmark samt Sorsele, Stensele och Lycksele socknar och Lycksele lappmark”. Detta hade man knappast gjort om brevet bara uppfattats som en enda mans viljeyttring.3 Etnologen Åke Campbell har i sitt klassiska arbeteFrån vildmark till bygd gjort en inträngande analys av den lappländska nybyggarkulturens framväxt och karaktär.4 Han påpekar att den bofasta befolkningens livsformer ofta var nära besläktade med den nomadiska eller halvnomadiska livsföringen hos samerna. Fiske och jakt var för båda befolkningsgrupperna livsviktiga försörjningskällor. Nybyggena anlades därför gärna vid goda fiskesjöar eller vattendrag, där även samerna hade stora intressen. Därifrån kunde nybyggarna ibland göra flera dagar långa resor till fiske- och fångstplatser, trots att det egentligen inte var tillåtet enligt nybyggesförfattningarna. Samernas, särskilt skogssamernas, näringsfång var likartat och det är inte märkligt att tvister om fiske var en av de vanligaste anledningarna till tvister vid lappländska domstolar.5 Boskapsskötseln var dock den viktigaste inkomstkällan för nybyggaren. Bruket av åkrar kunde i det hårda inlandsklimatet aldrig bli annat än obetydligt. Rik tillgång på hö var förutsättningen för överlevnaden som nybyggare. Höet hämtades från naturliga ängar och myrar spridda över stora områden runt ett nybygge. Höfångsten hade, säger Åke Campbell, i grund och botten samlarkulturens karaktär.  3 Lycksele kyrkoarkiv J:11 (HLA). 4 Åke Campbell 1982. 5 Erik Bylund 1956, s. 227 ff.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=