regelbundet betalades. Å andra sidan kan man lägga tonvikten vid att det rörde sig om kronomark som enskilda hade rätt att nyttja, men inte äga.12 Ett stöd för den sistnämnda uppfattningen finner man i ett principiellt viktigt uttalande av Kammarkollegium. Avradsland var enligt detta uttalande den beteckning man i Jämtland använde på sådana områden som i övriga riket kallades kronoallmänningar. De var, fortsatte kollegiet “ämnade till nödtorftig fyllnad för de gamla Hemman, som inom Bohlbyn saknade behöflig ängs- skogs- och betesmark”.13 Denna och liknande formuleringar återkommer i länsstyrelsernas resolutioner om rätt att utnyttja avradsland.14 I kamerala handlingar benämns avradslanden också ganska genomgående som kronoavradsland. Avgiften var mycket låg. I en socken som Oviken svarade avraden endast för % av socknens samtliga skatter.15 Den låga avgiften visar att det inte var frågan om ett ägande utan om en ersättning för användning av s.k. “nyttningar”, på kronans mark. Förutom rätt till mulbete och slåtter kunde det vara frågan om fiske. Avradslandens statliga karaktär framgår också av att inga bönder kunde åberopa optionsrätt till dem när avvittringen genomfördes på - och -talen. Avradslanden brukades vanligtvis kollektivt av flera hemmansägare. På avradslanden hade man i regel fäbodar. Fäbodsäsongen sträckte sig från juni till september. Åkerbruk förekom praktiskt taget aldrig. Slåttern bestod mestadels av “hårdvallshö”, d.v.s. hö som skördades på själva fäbodvallen. I regel rörde det sig om små mängder. Hemtransporterna genom obanat land över långa avstånd vållade i regel stora 12 Markägarnas ståndpunkt i renbetesmålet rörande Härjedalen och Tåssåsenmålet i Jämtland var att avradslanden var av närmast privaträttslig natur. Jfr. ovan not 2. 13 Kammarkollegiets skrivelse till Kungl. Maj:t den 29 december 1807 (RA). 14 Resolutionerna ingår i länsstyrelsernas i Västernorrlands (före 1810) och Jämtlands läns landskontors arkiv (HLA och ÖLA). En omfattande avskriftssamling ingår i överlantmätare Valfrid Larssons arkiv (ÖLA). De har i stor utsträckning använts i renbetesmålet i Härjedalen och Tåssåsenmålet i Jämtland. Jfr. not 2. 15 Jordebok för Jämtands län 1815 (i Jämtlands läns landskontors arkiv, ÖLA, och Kammarkollegiets arkiv, RA).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=