ningsökningen en kraftig expansion som började i mitten av - talet och kulminerade i slutet av -talet.9 Genom såväl nybyggen som fäbodar ökade naturligt nog konkurrensen med samerna, inte minst i det fäbodrika Härjedalen där konflikterna blev särskilt tydliga. Att enbart hänföra dessa konfliker till en samisk expansion kan inte vara riktigt. Konflikterna berodde i minst lika hög grad på bondebebyggelsens tilltagande utbredning. I ett mera allmänt perspektiv kan man säga att framryckningsteorin var ett uttryck för den “etnicering” som präglade historieskrivningen i slutet av -talet. I den definierades även gamla minoriteter gärna som främmande folkslag som trängt sig in på huvudbefolkningens områden.10 Tron att gamla minoriteter breder ut sig på majoritetsbefolkningars bekostnad förekommer på många håll i världen även idag. En framstående nutida samhällsforskare har betecknat detta fenomen som “rädslan för de fåtaliga”.11 Avradsland fanns bara i Jämtland och Härjedalen. De fanns inte i andra delar av Sverige. Avradslanden utgjorde ett arv från den tid före då dessa landskap var en del av Norge. Bönderna betalade under den norska tiden s.k. “böxel” för rätten att få utnyttja delar av den statliga marken för mulbeten till kreaturen. Systemet överfördes till Sverige efter freden i Brömsebro. Avgiften kallades nu “avrad”. En reglering och kontroll mot de norska böxelbreven gjordes på - talet och en första “avradslängd” upprättades . Avradslandens rättsliga status är ännu inte helt klarlagd. Å ena sidan kan det hävdas det att de var av närmast privaträttslig karaktär, eftersom de kunde överlåtas till kommande släktled, förutsatt att avraden 9 Lars Kardell och Mats Olofsson 2000, s. 10ff. 10 Kristian Gerner: Centraleuropas historia, Stockholm 1997, särskilt s. 161 ff, om judarna. 11 Arjun Appadurai: Vredens geografi. Rädslan för de fåtaliga. Original från 2006 i svensk översättning 2007. Avradslanden
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=