Men enligt utskottet hade detta inte respekterats. Det hade uppstått en jakt, “ehuru lagligen icke tillåten”, som utgjorde ett viktigt näringsfång för invånarna på dessa orter. Att övervaka jakten där var omöjligt. “Det har derföre synts lämpligt att legalisera det förhållande, som redan faktiskt eger rum”. Därför föreslogs att “jagten å sådan mark lemnas fri för hvarje svensk man”. Detta blev också riksdagens beslut. I § i jaktstadgan frånslås det fast att “På oavvittrad skog samt Oss och Kronan vid avvittring i de norra länen tillfallen öfwerloppsmark […] “ware jagten, med de inskränkningar, som här nedan stadgas, tillswidare fri för hwarje swensk man”.20 Nästa paragraf räknar upp ett antal möjliga undantag från den allmänna principen. Där står: “Är genom urminnes hävd, eller särskildt stadgande, aftal, dom eller skattläggning eller på annat sätt annorledes bestämdt om jakträtten å ett eller annat ställe, än i denna stadga säges, ware det gällande.” Enligt dagens rättsuppfattning vilar flera av samernas rättigheter på urminnes hävd. Dåtidens myndigheter såg saken i ett annat ljus. För dem var det helt uteslutet att begreppet urminnes hävd var tillämpligt på samerna.21 Ett annat av undantagen i lagen gällde områden som var skattlagda i särskild ordning. Lappbyarna betalade den särskilda lappskatten och antecknades emellanåt som “skattlagda” i jordeböckerna vid den tiden. Men i myndigheternas ögon var deras fastighetsrättsliga ställning oklar, eller snarare obefintlig. Därför hade de ingen företrädesrätt till jakten och fisket i Lappmarken. Den kunde “hvar man” utöva utan några inskränkningar. Sådant var tillståndet då avvittringsstadgan för Lappmarken utfärdades .22 Stadgan berörde inte jakt- och fiskerätten. Det ansågs 20 SFS 1864, no 68. 21 Visserligen hänvisade John Jakob Nordström till “urminnes hävd” i ett riksdagsinlägg om samernas rättigheter 1871, men han var tämligen marginaliserad i den tidens politiska och juridiska debatt. Se not 72 i föregående uppsats i denna samling. Se även s. 16 ff angående skattlagda lappbyar i jordeböckerna. 22 SFS 1873, no 26.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=