sin motsvarighet i Norrbotten och frågade om det fanns några lappskatteland i länet. Frågan gällde lappskatteland i traditionell mening, d v s mindre renbetesområden som disponerades av enskilda samer. Tjänstemännen på länsstyrelsen i Norrbotten missuppfattade frågan och svarade att man hade många lappskatteland i länet. Sedan hänvisade de till jordeboken och räknade upp lappbyarna. Att lappbyarna inte hade avförts ur kategorin “krono”, “under enskild disposition” och “jordlägenhet” uppmärksammades av en ansvarig myndighet först och då av lantmäteristyrelsen. Den påpekade förhållandet. Det ledde till en skriftväxling mellan olika myndigheter där bland annat lappfogdarna och länsstyrelsen fick yttra sig.82 Kammarkollegiet avgav utlåtanden.83 Där fastslogs att de så kallade lappskattelanden ( d v s lappbyarna) i Norr- och Västerbottens län inte längre skulle upptas i jordregistret under rubriken lappskatteland under enskild disposition. Lantmäteristyrelsen kunde mars slutgiltigt fatta beslut om att “enheterna” skulle “såsom icke vidare befintliga” uteslutas ur jordregistret.84 Detta beslut skulle också föras in i jordeböckerna, som fortfarande kan åberopas i vissa tvister om markrättigheter. Men det genomfördes inte konsekvent. I Kammarkollegiets exemplar av jordeboken för Norrbotten från är det bara Rommavuoma och Suondavaara som har försetts med anteckningen “utesluten ur jordregistret jäml. lantmäteristyrelsens beslut mars ”. De lappbyarna hade inte existerat sedandå de gick upp i de större lappbyarna i socknen.85 82 Se Utgående skrivelser U 2/48, 1948. Lantmäteristyrelsens arkiv. 83 Konceptbok 1949, B: 64 30/8 och 9/12 1949, Kammarkollegiets arkiv, Kammarkollegiet. 84 Skrivelse B II: 93 1951, Lantmäteristyrelsens arkiv. 85 Endast ett fåtal samer tillhörde Rommavaara och Suondavaara vid slutet av 1800-talet. De nomadiserade i stor utsträckning på finska sidan gränsen. Sedan svenska renars vinterbete i Finland förbjudits begärde samerna i Enontekis (Karesuando) socken vid ett sammanträde 1899 att de som tillhörde Rommavaara och Suondavaara skulle uppgå i någon av de större svenska lappbyarna eller bli finska samer. Länsstyrelsen fattade beslut om detta 1904. Se Avgjorda mål 1904, Luleå länsstyrelses arkiv, HLA, ( cit. SOU 1922:10, s. 70).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=