RSK 10

Den sista jordeboken för Lappmarken omfattar Gällivare socken och upprättades . Fortfarande gäller samma ordning som. Lappbyarna “Norra Kaitum” och “Södra Kaitum” betecknas som vardera “ett lappskatteland” med var sin skattesumma. De är införda under huvudrubriken “Krono. Under enskild disposition.” med tillägget “jordlägenheter” och “skattlagda”. Avvittring var en förrättning där kronans, samfälligheters och enskildas marker gavs laggilla gränser gentemot varandra. Den pågick från mitten av-talet fram till -talet. Avvittringen genomfördes efter skilda principer i olika landsdelar. Frågan om kronans rätt till oavvittrad mark i Sverige har varit omdiskuterad sedan -talet. En av anledningarna är att kronans anspråk har utformats som påbud av kungamakten. Formuleringarna har i regel varit så allmänt hållna att de kunnat tolkas på olika sätt i efterhand. Inte förrän i samband med avvittring blev kronans och andras marker definitivt skilda åt. Gustav Vasa skrev  april  ett brev till bönderna i Norrland. Den centrala formuleringen var att “sådana äger, som obygde liggie, höra Gud, oss, och Swerigis Crone till, och ingen annen”.49 Under senare delen av -talet betraktades detta som grund för kronans äganderätt till oavvittrad mark. Myndigheternas handbok i fastighetsrättsliga frågor var vid denna tid L. G. Lindes “Svenska ekonomilagfarenheten” från . Den kom i en ny upplaga  under titeln “Sveriges ekonomirätt”. I båda upplagorna definierar Linde “avvittring” som ”afskiljande af sådan mark, som ett redan upptaget hemmman besitter utöfver sitt åsatta mantal och ränta, hvilken mark under namn af överloppsjord på grund af K. Br. d  april  tillkommer Kronan”.50  III 49 Gustaf I:s registratur XIV (1893), s. 41. 50 S. 124 1868, s. 206 1888.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=