73 Resultatet blir en ytterst differentierad bild, där de mest divergerande föreställningar kan rymmas inom ramen för begrepp, som suggererar kontrakt, samtycke, överenskommelse el. dyl. »Consent and covenant or contract are notions of quitediverse connotation; mutual and reciprocal obligations need not be contractual ones; and a history of contractualism is not, or not exclusively, a history of theories in any strict sense of that therm, still less is it the history of a theory Genomgången utmynnar i en distinktion mellan en filosofisk och en konstitutionell kontraktsföreställning. Den filosofiska föreställningen, som i stort sett kännetecknar utvecklingen efter Hobbes, använder begrepp som »naturlig frihet», »naturlig jämlikhet», »naturligavillkor», »naturligrätt», »covenant» och »sovereignity» och tillmäter dem en teoretisk ambition och en åsyftad allmängiltighet, som saknas i den andra, äldre varianten, vilken placerade »covenant within the terminological context of ’fundamental law’, ’fundamental rights’ or ’liberties’, ’original contract’ and ’ancient’ or ’fundamental constitution’ ». Inomdenna »constitutional contractarianism» stod »particular positive laws and the institutional inheritance of specific polities» i centrumsnarare än generella utsagor ommänniskan och politiken i allmänhet. Eftervärlden har framför allt koncentrerat sig på det senare språket. »Constitutional contractarianismhas, by contrast, been almost entirely neglected». Det ’äldre språket’ var levande även efter Hobbes och återfinnes även längre fram under 1600-talet. Ännu i samband med den ärorika revolutionen 1688 hänvisas till att Jakob II brutit ’the original contract’, somvar grundvalen för den gamla engelska konstitutionen, som hade förnyats genom varje ny kröningsed, och som var innesluten i de engelska fundamentallagarna. Måhändaär det ännu för tidigt att med utgångspunkt från omvärderingar som dessa söka komma fram till en ny syntes i stället för Gierkes. Det kan kanske förmodas, att det just är oppositionen mot synteserna, framhållandet av mångtydighet, brokighet och formrikedom, somär en av de centralapunkternai dessa inlägg. Detta leder i sin tur till krav på detaljstudier, på historisk konkretion och på komparation. På grund av alla särfall, undantag och reservationer blir situationen flytande och svår att överblicka. Ett eventuellt systemfår rekonstrueras induktivt, från konkreta historiska situationer. Termer somöverenskommelse, samtycke, fundamental författning, ömsesidig förpliktelse o. dyl. blir oprecisa sammelbegrepp, som ytterligare måste specificeras för att undvika anakronismer. Det blir utomordentligt svårt att vidmakthålla Gierkes dualism. Detta betyder å andra sidan inte, att man helt måste resignera, det ses redan av Höpfls och Thompsons försök med begreppet »constitutional contractarianism», men man får sänka anspråken på juridisk precision och entydighet. Samtidigt kommer man förhoppningsvis närmare de historiska strukturerna. »,
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=