101 (antingen husmor eller slavinna, får man väl tillägga), eller som»slav» eller som »främling» osv. Ingen kunde enligt Aristoteles vara både kvinnaoch medborgare eller både slav och medborgare etc.; endast bland barbarer kunde kvinnor (hustrur) likställas med slavar {Politiken 1:1:5), och »därför är det rimligt att hellener skall härska över barbarer» (Euripides). Individens betydelse hängde alltså på hans/hennes funktion och status i stadsstaten. I den stora staten Hellas eller Romdäremot kunde individen knappast sägas ha någon »funktion» alls, annat än i någon religiös bemärkelse, men han kunde göra en dygd av sin betydelselöshet: »Han kunde göra anspråk på att just hans inre liv, omöjligt att dela med någon annan, var den källa varifrån alla andra värden kom. Med andraord, individen kunderesa anspråkpå en medfödd rättighet {inherent right), rätten att få sin personlighet respekterad» (Sabine s. 143). Med denna idé var nödvändigt förenad idén om det stora »samfundet», »mänskligheten», en concordia, en hjärtanas samstämmighet och förening som gjorde själva människoarten till en familj eller ett broderskap. Enligt Sabine (s. 143) har Paulus för kristna syften bara tillämpat vad somlängevarit trivialiteter, när han skriver: »Nådegåvorna är olika, men Anden densamma. Tjänsterna är olika, men Herrendensamma. Verksamheternaär olika, men Gudär densamme, han somverkar i allt och överallt... Med en och sammaande har vi alladöpts att höratill en och sammakropp, varesig vi är judar eller greker, slavar eller fria...» (I Kor. 12:4-13). En för Aristoteles utomordentligt typisk tanke hadevarit den, att staten,/jö/k, »kommer före» både hushållet och individen »till sin natur» (men alltså inte i tiden!), dvs. människans natur av tänkande civiliserad varelse kan inteförverkligas utanför gemenskapen i staten: »Så, sommänniskan är det bästa av alla djur när hon är fulländad, så är hon det värsta av alla när hon är skildfrån lagoch rätt. Ty orättfärdigheten är farligast när den har vapen att tillgå, och människan är född med vapen för visdomoch dygd, vapen somdet är fullt möjligt att använda för motsatta syften. Därför är människan utan dygd det samvetslösaste av alla djur, och det värsta av alla med avseende på sexuell lusta {afrodisia) och frosseri» {Politiken 1:1:12). Aristoteles hade sagt att »medborgarskapets» två väsentligaste kännetecken var att det innebar en sammanslutning av »jämlikar» (gr. isoi, lat. aequales) som av fri vilja är lojala mot en regering med laglig och icke despotisk auktoritet. En av Aristoteles’ allra första invändningar mot den platonska socialismen är den, att Platon i idealstaten inte låtit »familjen» och »staten» höratill helt skilda av sammanslutningar — i en familj kan det aldrig råda jämlikhet mellan medlemmarna! Aristoteles säger {Politiken 1:2:20) att det förekommer att härskare och behärskad byter plats i staten. I familjen kan man och hustru inte byta plats; vad som utmärker »makten» {arché) i familjen är envälde {monarchia), vad som utmärker makten i staten {politiké arché) är att det är »fria och jämställda mäns
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=