1809 ÅRS REGERINGSFORM 51 landshövdingeinstruktion att tillse, att uti hospitalerna och fattigstugorna »icke antages efter Föreståndarnes behag, något friskt och fört folk, som med arbete kunna sig nära». Eek har i syfte att understryka, huru starkt anstaltsvistelsen för »de mindre defekta hospitalshjonen» hade karaktären av en förmän,hänvisat till 1686 års kyrkolag 28 kap. 11 § (jfr även 6 §), där det inledningsvis betonas, att de fattiga skulle föra ett gudfruktigt, ärligt och stilla liv. Vore någon bullersam, gärna kivade, ginge ut på gator och gårdar till att öva skvaller och annan fåfänga eller om natten låge borta från hospitalet, skulle densamme först någon tid få umbära sin kost och, där detta ej hjälpte, drivas från hospitalet. Eek har av ifrågavarande bestämmelse dragit den slutsatsen, att hospitalshjon (dock icke omhändertagna barn) kunnat lämna anstalten, där de intagits, »genom att avstå från de förmåner som där lämnades i form av försörjning». Det kan dock starkt ifrågasättas, om detta påstående äger någon mera generell giltighet. Förfarandet synes visserligen ha tillämpats i praktiken som ett yttersta medel till hospitalsdisciplinens upprätthållande.^^^ Det råder dock ingen tvekan om att retentionsrätt ansetts kunna utövas beträffande såväl hospitalshjon som på fattighus intagen. Enligt 6 § instruktionen för Serafimerordensgillet 1791 kunde det sålunda ej »tillåtas, at Ffospitals-hjon få uppehålla sig annorstädes än uti Hospitalet, ej eller at med Tiggeri beswära inbyggarne». Hospitals- eller fattighushjon torde sålunda, i analogi med bestämmelserna i legostadgan 5 maj 1805 om husbondes befogenhet att i tjänsten inställa tredskande eller förrymt tjänstehjon, ha kunnat tvångsvis återföras till anstalten.Förrymt hjon riskerade även behandling som lösdrivare. Bredberg, tidigare a.a., första delen s. 126 ff. Eek, tidigare a.a. s. 34. Se Bror Gadelius, Vården af sinnessjuke förr och nu, Lund 1900, s. 32 f. med följande belysande exempel: »Anno 1737 den 15 April samlades derstädes Landssekreteraren högaktade Herr Caspar Cervin (ä Landshöfdingens vägnar). Biskoppen samt Procancellarien högvördige Doctor herr Andreas Rydelius, Hospitals Pastoren herr Petrus Sonnberg och Hospitalsföreståndaren Crono-Befallningsmannen Herr Anders Krook för att högtidligen hålla förhör med trenne fattiglemmar, hvilka af de öfrige anmälts för ett förargelseväckande beteende. Tvenne af de förstnämnde fattiglemmarne hade medelst kyssande och klappande och umgänge med hvarandra under prat om äktenskapsingående trots varningar städse väckt anstöt och harm, kvinnan dessutom gjort sig skyldig till fylleri, och den tredje hade hemkommit drucken och med sönderslagen näsa och för öfrigt begifven åt hordomslast velat förföra en å hospitalet varande fånig flicka, för hvilket allt kvinnan och sistnämde man för all framtid beröfvades förmånen af Hospitalets underhåll, den återstående fattiglemmen för 3:ne månader.» Kurs. här. Jfr reglerna om handräckning i 36 § 2 mom. förslaget till stadga om fattigvården i riket utom Stockholms stad, betänkande 1839 s. 191, samt beträffande målsmans- och husbonderätten a.a. s. 71 och 185. Jfr även Boethius, tidigare a.a. s. 114 f. samt Gust. 143
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=