44 Gunnar Bramstång Räddningsinstituten och deras verksamhet tillhöra sålunda i vårt land ett senare tidsskede än 1800-talets första decennium. Den för räddningsinstitutsidén grundläggande verksamhet, som vid denna tid bedrevs av den schweiziske pedagogen Johann Heinrich Pestalozzi (1746—1827) har dock här icke varit obekant.^ Grundlagsstiftarna måste även ha ägt kännedom om den omfattande barnhusverksamhet som under 1700-talet kommit att bedrivas såväl av staten genomAllmänna barnhusinrättningen i Stockholm som genom de av enskilda filantroper i olika landsändar upprättade barnhusen. Landshövdingen Anders af Håkanson måste ha varit förtrogen med de bestämmelser i Instruction för Landshöfdingarne den 4 November 1734, enligt vilka det ålåg dessa befattningshavare att tillse att barn, som saknade föräldrar eller icke kunde födas av dessa, »antagas i Barnhuset, där som redan något inrättadt är, eller hädanefter inrättas kan» (19 och 20 §§). Landshövdingen hade vidare att jämte magistraten utöva inseende på tuktoch barnhus, »der som någre äro, eller härefter inrättas kunna» (22 §).“- Ett av de mera kända barnhusen var Frimurarebarnhuset i Stockholm, stiftat 1753 till minne av prinsessan Sofia Albertinas födelse och av Kungl. Maj:t genom brev 5 dec. samma år sanktionerat såsom publik inrättning. Bland de 14 nov. 1753 valde »föreståndare till barnhusets styrsel» märkes bl.a. partimannen och handelsborgmästaren Thomas Plomgren (1702— 1754),^^^ Hans Järtas morfader samt svärfader till den ävenledes välbekante generalmajoren och partimannen Karl Fredrik Pechlin (1720— 1796). En av Frimurarebarnhusets första läkare var professor David Schultz (1732—1823; 1770 adlad von Schulzenheim),^^^ vars politiska förbindelse med Järta här blott må antydas.^^^ Detsamma gäller i fråga Beträffande det betydande intresset för Pestalozzis idéer såväl i huvudstaden som bland pedagogiskt intresserade företrädare för den skånska aristokratien i begynnelsen av det föregående århundradet se Bramstång, tidigare a.a. 1964, s. 2 ff. med källhänvisningar. Den schweiziske idéväckarens och reformatorns kriminalpedagogiska program behandlas av Albert Kreis, Freiheitsentzug, Entwicklung von Praxis und Theorie seit der Aufklärung, herausgegeben von Heintz Miiller-Dietz, Berlin 1978, s. 66 ff. Pestalozzis och Philipp Emanuel von Fellenbergs (1771—1844) dominerande inflytande icke minst på den nordiska utvecklingen belyses flerstädes av Alfred Th. Jorgensen, Filantropiens ledare och former under det nittonde århundradet, Sthlm 1922. Det förtjänar följaktligen starkt understrykas, att Axel Gustaf Gyllenkrok, stiftaren av Råby Räddningsinstitut, hedrades med benämningen »Sveriges Fellenberg». Se närmare härom Lunds Weckoblad 6/12 1849, öresundsposten 8/12 samma år samt C. J. Koch till J. H. Thomander Malmö 29/3 1849 och »Föreskrifter, som böra iakttagas, då Bysten aftäckcs på St. Råby Räddningshus den Iste Dec. 1849», Råby Räddningsinstituts arkiv. Lund. Bredberg, tidigare a.a., första delen, s. 126 ff. ‘1* Carl Bergö, Frimurarebarnhuset i Stockholm, Sthlm 1903, s. 2. A.a. s. 24. Hans Järta, Valda skrifter, utgivna av H. Forssell, första delen, Sthlm 1882, s. XIV.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=