1809 ÅRS REGERINGSFORM 35 Ovan har uttrycket »personlig säkerhet» något berörts samt understrukits, att detta ej sammanfaller med begreppet »personlig frihet». Konstaterandet ger anledning att uppmärksamma den i naturrättsläror förekommande distinktionen mellan negativa och positiva medborgerliga rättigheter.®* De förra innebära rätt för individen till en viss frihet från statstvång eller m.a.o. till en personlig frihetssfär. De senare åter innebära, att individerna under likartade förutsättningar äga lika rätt att åtnjuta de förmåner som genom statens verksamhet beredas de enskilda. Den viktigaste av dessa förmåner är det genom statens rättsväsen åvägabragta rättsskyddet (likhet inför lagen). Som redan antytts, får med det ovan förda resonemanget begreppet »personlig frihet» ett innehåll, som måhända kan förefalla alltför vidsträckt, åtminstone med tanke på praktiskt bruk. Naturrättslärorna tillhandahöllo emellertid härutinnan vissa begränsningar; jfr exempelvis Dalins definition ovan med hänvisning till det onekligen vaga statsändamålet och till förnärmandet av annan person. Även med de nyss intolkade, traditionella begränsningarna förefaller begreppet »personlig frihet» diffust och av denna anledning svårhanterligt från juridisk-teknisk synpunkt. Den enskildes frihetssfär synes fortfarande knappast realistisk till omfånget. GRF § 16 innefattade emellertid ytterligare en av historiska —och säkerligen även praktiska —skäl motiverad inskränkning. Konungen förbjöds nämligen här att »fördärva» (uttrycket återfinnes sedan 1300-talet kontinuerligt i svensk statsförfattningstext) någon till bl.a. personlig frihet, vilket ju bokstavligen måste medföra en viss skärpning av kraven på en otillåten frihetsinskränkande åtgärds natur, intensitet och varaktighet.®- Ifrågavarande, till sin innebörd synnerligen En koncentrerad framställning om de medborgerliga rättigheterna lämnas av S. Boethius i Nordisk Familjebok, 2 uppk, 17, Sthlm 1912. ®- Vissa politirättsliga ingripanden torde, även om de med ett nutida betraktelsesätt kunna förefalla att väl uppfylla de nyssnämnda kraven, tidigare knappast ha ansetts representera ett dylikt »fördärvande». Belysande för en viss ståndpunktsförskjutning torde vara det efter GRF;s ikraftträdande förda resonemanget i reglementeringsfrågan. Reglementering av prostituerade (en metod att medelst vissa polisåtgärder bekämpa prostitutionens olägenheter i sanitärt avseende och i ordningshänseende) började i Stockholm tillämpas 1847. Polisförordningar ansågos fullt tillfredsställande för systemets genomförande. Även andra synpunkter ha spelat in. Sålunda har ännu långt senare framhållits, att, i frågor av så delikat natur som inskrivning av en kvinna bland de prostituerade, ett diskretionärt polisförfarande vore att föredraga. Anmärkningar mot regiementeringen från juridisk, moralisk och social synpunkt ha dessutom, som J. E. Johansson understryker, bemötts med hänvisning till att dessa åtgärder av de medicinska auktoriteterna betraktats som nyttiga och t.o.m. nödvändiga i striden mot de smittsamma könssjukdomarna. Jfr närmare J. E. Johansson under uppslagsordet »Reglementering» i Nordisk Familjebok, 2 uppl., 22, Sthlm 1915. Beträffande uttrycket »fördärva» se allmänt Eek, tidigare a.a. s. 29. Med »fördärvande» till »personlig frihet» har nu.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=