1809 ÅRS REGERINGSFORM 23 kunna förklaras som obetingad segrare respektive förlorare. I stället måste konstateras ett ömsesidigt inflytande, en stundom mycket påtaglig växelverkan mellan den franska upplysningsfilosofien och de amerikanska grundlagsfädernas verksamhet. Forskningen har kunnat påvisa, att de amerikanska författningarnas »Bills of Rights» under åren före den franska revolutionen funnos tillgängliga i stora upplagor såväl på originalspråket som i fransk översättning. Den franske krigshjälten, frihetsentusiasten och statsmannen Lafayette (1757—1834), som formulerat utkastet till den franska rättighetsförklaringen, var intimt förtrogen med den anda som präglat utformningen av de amerikanska dokumenten; han hade ju också vid George Washingtons (1732—1799) sida kämpat i frihetskriget. Den sistnämnde, bördig från Virginia, blev som inflytelserik godsägare från 1758 ledamot av provinsens lagstiftande församling samt valdes 1775 till högste befälhavare över den amerikanska armén. Han presiderade vid konventet i Philadelphia 1787, vars verksamhet bar frukt genom tillkomsten av Förenta Staternas författning. Vid presidentvalet 1789 utsågs Washington enhälligt till landets förste president. Under loppet av samma, i skilda hänseenden så betydelsefulla år stod Lafayette i ständig, vänskaplig kontakt med den tidigare nämnde Jefferson, vilken vid denna tid var Förenta Staternas sändebud i Paris. Det har vidare ådagalagts att Lafayette — kallad »den franska frihetens förstfödde» —förelagt Jefferson sina utkast för benäget ställningstagande samt rådplägat med honom däröver. Det vill med denna bakgrund förefalla föga förvånansvärt, att den franska rättighetsförklaringen till såväl innehåll som form kom att nära överensstämma med de amerikanska »Bills of Rights». Den statsrättsliga utvecklingen i Tyskland på de medborgerliga fri- och rättigheternas område påverkades efter Napoleons fall starkt av den franska konstitutionsakten 8 juni 1814, som under rubriken »Droit public des Francais» tillförsäkrade fransmännen vissa offentliga rättigheter. Icke minst framträder detta inflytande i några tyska delstatsförfattningar, såsom Badens och Bayerns (1818), Wiirttembergs (1819) och Kurhessens (1831). I den första av de nämnda statsförfattningstexterna förkunnades sålunda bl.a. »persönliche Freiheit», för alla och på lika villkor under författningens skydd.Som synes är de tyska författningsurkunderna av Jfr Kriele, a.a. s. 163. ** Hans-Uwe Albrecht, Geschichtliche Entwicklung der Grundrechte in den dcutschen Verfassungen, i Skrifter utgivna av Juridiska Föreningen i Lund Nr 13, Lund 1976, s. 7 ff. Beträffande den moderna författningsutvecklingen i Västtyskland och Österrike med skydd bl.a. för »die Freiheit der Person» resp. »die persönliche Freiheit» sc närmare FIans-FIeinrich Vogel, Medborgerliga fri- och rättigheter i Förbundsrepubliken Tyskland, SOU 1975:29 s. 178 ff. och samme författare. Medborgerliga fri- och rättigheter i Österrike, a. SOU s. 221 ff. 38
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=