Gunnar Bramstång vara den förste som utvecklat tanken på maktfördelning i statsstyrelsen. Independentisterna överförde sin lära också till det politiska området; bl.a. under dragkampen mellan de nordamerikanska kolonierna och det engelska moderlandet.^^ I anslutning till Locke karakteriserade den nordamerikanske statsmannen James Otis (1725—1783) människans ursprungliga situation »in a state of equality and perfect freedom, to act within the bounds of the laws of nature and reason». Otis’ skrifter —däribland »The Rights of the British Colonies asserted and proved» (1764) — innehöllo ingen revolutionär propaganda men blevo genom sitt idéinnehåll revolutionens intellektuella vapensmedja.^^ Därur sprungo amerikanska statsförfattningstexter, som kommo att utöva inflytande på utvecklingen i Europa vid tiden för den stora franska revolutionen. Till grund för dessa lågo idéer, som länge varit inneslutna i enstaka tänkares bröst men som under 1700-talets senare del »burst forth like a conqueror upon the world they were distined to transform, under the title of the Rights of Man». 22 S6 8 Förhållandet mellan franska revolutionens rättighetsförklaring och amerikanska delstaters författningar Med det ovan schematiskt skisserade idémässiga och internationella perspektivet vill det synas, som om vissa utvecklingslinjer skulle kunna sägas framträda någorlunda klart. En del cirklar förefalla även att kunna betecknas somslutna, vilket givetvis icke hindrar, att olika viktiga källflöden, såsom gammalgermanskt idégods, kristendom samt upplysningstidens naturrätt och statsfilosofi, vid ett närmare påseende kunna befinnas springa samman. Belysande är i sistnämnda hänseende den uppmärksammade diskussion rörande de mänskliga rättigheternas ursprung som fördes mellan Georg Jellinek och Emil Boutmy.^^ Jellinek hävdade, att den franska revolutionens rättighetsförklaring av år 1789 vore utformad med »the Bills of Rights» i Virginias och andra amerikanska delstaters författningar som förebild, och att de grundläggande fri- och rättigheternas rättshistoria sålunda vore att söka i Amerikas historia. Gentemot denna åskådning förfäktade Boutmy lidelsefullt såsom sin mening, att de i Frankrike postulerade rättigheterna blott ägde en skenbar likhet med de otvivelaktigt äldre amerikanska texterna, enär dessa vore juridiska och icke, såsom de franska, filosofiska dokument med rötter i den franska upplysningstiden. Inför historiens domstol torde knappast någon av de båda tvistande entydigt Brita Skottsberg, tidigare a.a. s. 18 med hänvisning till Jellinek, Erklärung der Menschen und Biirgerrechte, 1919, s. 43. Jfr även Stjernberg i StvT 1921, s. 4. Hornwall, tidigare a.a. s. 323 ff., i synnerhet s. 341 med hänvisningar. A.a. s. 337. Se Kriele, tidigare a.a. s. 149 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=