Gösta Åqvist län för åren 1365—1367.^-'* Detta senare är dock det enda fall, där ett pris måst sökas efter digerdöden. Vilken inverkan denna farsot haft på prisutvecklingen kan väl som isolerad tilldragelse inte med säkerhet utrönas. Klart är emellertid att man i görligaste mån bör undvika att laborera med priser efter denna händelse vid bestämmande av ekonomiska prestationer, som är föreskrivna före farsoten. Det fel som kan ligga i användandet av priset i detta fall synes dock vara så pass obetydligt i hela summan att man torde kunna negligera detsamma. Ett påpekande bör göras. På grund av det medeltida penningsystemet med 8 penningar på örtugen i Svealand och 24 örtugar på penningmarken framkommer summorna sombrutna tal eller i sammansättning med egentliga bråk. För att lättare göra jämförelser mellan de resultat, som ernåtts vid division av antagna antal bondehushåll inom hundaren eller skeppslag inomRoden, har alla dessa bråk omvandlats till decimalbråk. Vid studiet av Rodens utskylder bör vidare uppmärksammas att tinglamen och ledungslamen behandlats som alternativa utgärder på så sätt att när ledungen är ute så utgår tinglame, emedan de deltagande bönderna då slippa tingen och de därmed förenade kostnaderna, som också synes vara rätt måttliga. Är däremot ledungen inte ute, så måste självfallet bönderna deltaga i tingen men ha då att erlägga ledungslaman. Vissa svårigheter bereder i fråga om Roden spörsmålet vart man skall hänföra själva ättargälden. Av lagtexten i UL KgB 11 pr framgår inte om denna utgärd är att hänföra till tinglamen eller till ledungslamen. I brist på direkt stadgande härom bör man betrakta den som en utgärd, som under alla förhållanden skall utgå. Vill man emellertid se alla Rodens utgärder som additiva så har en beräkning pr bondehushåll utförts även för detta fall. Även om så göres finner man att belastningen pr hushåll i Roden inte tillnärmelsevis går upp mot den belastning, som övriga hundaren i svealandskapen ha per hushåll att vidkännas. I beräkningarna här nedan har inte upptagits den i UL omnämnda skatteformen spänne mala, male, korn span ok malt span.^-^ Anledningen härtill är att denna skatt synes ha varit under avveckling och rimligen inte kan ha haft någon större betydelse sedan skeppsvisten kommit att omfatta ett för varje hamna avsevärt antal spann. Härtill kommer att det kan ifrågasättas om den över huvudtaget utgått under första hälften av 1300-talet. De med UL i stort sett likalydande bestämmelserna i VmL ange inte spanna male på annat 174 förekommer under formen spänne 125 som aven Se Styffe, c. g., Bidrag till Skandinaviens historia ur utländska arkiver, (BSH) Första delen, Stockholm 1859 s. 100: »Item XVII skippund humuli quodlibet pro XVI marchis». ‘25 UL KgB 10 § 2.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=