Reflexioner kringRodenproblemet 169 realiteter och att det kamerala material, som därefter framkommer bygger på de i lagen givna bestämmelserna. Man bör alltså först och främst konstatera att Roden är den del av Upplandskusten som är mest isolerad från det övriga Uppland och med vattendrag, som utrinna i Bottenhavet samt stora skogar som avgränsar regionen söderut. Denna del av Uppland har alltså inte samma kontakt med det övriga landskapet, vilket ger delen en speciell prägel. Det har i samband med den lingvistiska undersökningen påpekats att denna del också bör ha varit synnerligen lämplig som operationsbas för företagsamma storbönder, sommed skepp kunde behärska södra delen av Bottenhavet norr om Åland. Denna del av det nuvarande Uppland ligger också utanför den gamla höteslinjen som från trakten av nuvarande Grisslehamn går över till Åland och Lemböte. Havet ovanför böteslinjen är med andra ord inte under samma kontroll av ankommande eventuella fiender, som söder om denna bevakningslinje. Försvaret av denna del av det nuvarande Uppland kan ha betingat Rodens särställning på ungefär samma sätt som i HL KgB 7 uttrycktes med orden /. vma ok i bygpa. ok allompem par byggia norpan fore . . . ok angin lepung annan, utan warialand sit hema. Vad vi med andra ord vet ur kamerala källor från tiden närmast från UL:s antagande år 1296 är att sju socknar vid den norra Upplandskusten har kallats Roden med ett gemensamt namn. Vad man eventuellt avsett med en beteckning Norra Roden vet vi inte. Naturligtvis kan man anse att den norra delen av detta distrikt är Norra Roden och därmed låta sig nöja. Man kan också se saken på följande sätt: När UL:s Confirmatio talar omNorra Roden så måste förutsättas att man vet om eller har kännedom om ett helt Roden och vet detta områdes utsträckning eller gränser. Det är i och för sig inte nödvändigt att detta Roden är i lagen angivet eller definierat. Detta Roden kan sträcka sig efter kusten i enlighet med Snorres Sjdland i hans Svethiudh-hesknyning, som man dock måste komma ihåg hänför sig till tiden för Snorres besök i Sverige i början av 1200-talet. Har det funnits ett sådant Roden, som dock inte kommit till uttryck i UL, då kan de sju socknarna vid norra Upplandskusten betecknas som Norra Roden och man kan då också tala om ett Roden, som rimligen bör sträcka sig ned efter Upplandskusten men som då inte behöver stanna vid Frötuna och Länna skeppslag utan kan sträcka sig till skeppslagen ända ned till Stockholm. Man bör bara komma ihåg att något stöd för en dylik uppfattning inte finns i UL eller i de handlingar, som tidsmässigt hänföra sig till övergången från 1200-talet till 1300-talet eller med andra ord vid den tidpunkt som är aktuell för UL:s antagande. Det behöver givetvis inte vara något hinder för att ett sådant Roden har funnits; det är bara den omständigheten att det inte går att visa ett sådant områdes förekomst genom tillgängliga skriftliga handlingar från denna tid och än mindre från 1200-talets början.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=