Gösta åqvist 168 De två återstående uttrycken nyrros ropin (Norra Roden) och Ropin . . . aldter p^en owten stokholm<er ha varit föremål för mycken diskussion utan att denna ansetts ha lett till någon mer allmänt omfattad definitiv uppfattning. Vanligen har man ansett att Norra Roden har omfattat kustsocknarna från Dalälven i norr, alltså från och med Älvkarleby och ned till Edeboviken. Redan här gör sig emellertid vissa tvivel gällande. Hörde de tre gestrikesocknarna Hamrånge, Hille och halva Valbo till detta Norra Roden eller ej? De voro ju otvivelaktigt belägna norr om de övriga och borde väl om några höra till Norra Roden. Å andra sidan förekommer de först i Bureus excerpter ur Erik av Pommerns skattebok 1413, alltså en relativt sen källa, som under inga omständigheter kan hänföras till samma tidpunkt som UL. Det hindrar naturligtvis inte att dessa socknar redan vid tidpunkten för UL:s antagande kan ha räknats till Norra Roden men troligt är inte detta eftersom 1314 års förteckning (DS 1946) inte upptar dem. Uttrycket Ropin . . . aldter p^n ow^en stokholm a;r har föranlett diskussion huruvida det funnits ett Roden söder om Stockholm, alltså i Södermanland. Härom har tillgängliga rättsstadganden ingenting att förmäla. Men dessutom uppställes frågan huruvida detta Roden ovan Stockholm omfattat hela kuststräckan norr om Stockholm eller endast en del. Inte heller på detta spörsmål lämnar stadgandena i UL något svar. Man skulle möjligen härav vilja dra den slutsatsen att man vid avfattningen av UL själv var oklar om innebörden av dessa begrepp. Var man emellertid då oklar, så torde man vara ursäktad om man nu är oklar över vad man då menade.^^^® Å andra sidan har man inte rätt att tro att UL:s författare inte skulle ha klart för sig vad de nedskrevo. Man kan lika väl tolka tystnaden i detta hänseende på så sätt att alla voro ense om vad som avsågs och att det därför inte behövdes närmare upplysningar. Dessutom måste hållas i minnet att hållpunkter för ortsbestämningar vid denna tidpunkt fanns i mycket begränsad utsträckning. De enda orter som kunde tjäna som sådana hållpunkter var städerna och några sådana fanns inte vid Upplandskusten vid denna tid. Utsträckningen av Roden söderut måste därför avgöras med andra medel än lagtextens och det är här som kameralt material i form av uppbördslistor och liknande förteckningar av olika slag kommer att spela viss roll. Man måste utgå från att lagens bestämmelser ger uttryck för rättsliga 112 a HjÄRNE tolkar uttrycket i R 13 på så sätt att han anser stadgandet innebära att Stockholm bildar slutpunkten för Roden. Så i Roden (NoB 1947) s. 62 ff. ävensom i Bjärköarätt och ledungsrätt (Land och ledung) s. 42 ff. Stadgandet behöver emellertid inte tolkas på detta sätt utan helt enkelt att Roden ligger norr om Stockholm utan att därför Stockholm behöver bilda Rodens slutpunkt.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=