Reflexioner kring Rodenproblemet 165 också en förteckning över kyrkogods i Attundaland och Tiundaland,^®® dock utan specifikation av socknarna i Roden och sålunda föga upplysande för det ändamål, som här behandlas. Det är därför ett synnerligen begränsat antal uppgifter, som står till buds för att få besked om vad Roden egentligen har omfattat. Och under sådana förhållanden är det också lika omöjligt att precisera vad Norra Roden kan ha omfattat. Man måste givetvis vara på det klara med att när man talar om de sju Rodensocknarna, så är detta en sentida beteckning från kristen tid för det bosättningsområde, som det i Annales Bertiniani omtalade folket rhos kan ha innehaft. Dessa annaler omtala förhållanden vid början av vikingatiden, när självfallet ingen sockenindelning fanns. Dessutom bör Roden vid denna tid inte fattas som ett begränsat geografiskt område utan rhosfolkets bosättning får antas ha bestått i orter behärskade av sjökungar, som inte behöver ha haft några relationer med varandra även om sådana har funnits. Omvid denna tid fanns hundaren eller samgående av sådana i formav ’land’ är också helt obekant. Det är tydligt att UL:s indelning inte går bra ihop med den indelning, som återfinnes i Snorres Svethiudh-hcs^rivning, där Sjdland står som en del vid sidan av Tiundaland, Attundaland, Fjädrundaland eller Västmänland samt Södermanland. Det finns emellertid ett sätt på vilket det går att förena de båda beskrivningarna för att slippa det alltid otrevliga antagandet att någon eller båda av uppgiftslämnarna misstagit sig. Lösningen ligger i att antaga att Snorre med beteckningarna Attundaland och Södermanland har avsett dessa områdens fastland och med Sjdland har velat beteckna den utanför det fasta landet belägna övärlden eller vad vi numera beteckna somskärgården. Sjdland eller sjölandet omfattar enligt detta sätt att se även Åland med dess skärgård och möjligen även Åbolands skärgård, de stora öarna utanför Attundaland med nuvarande beteckningar Björkö, Arholma, Vätö, Rådmansö, Yxlan, Blidö, Ljusterö, Möja, Djurö, Vindö och Runmarö med alla de småöar, som hänföra sig till den stora skärgården mellan dessa öar. Går man på andra sidan landskapsgränsen till Södermanland kan man fortsätta med Nämdö, Ornö, Utö, Muskö, Rånö, Nåttarö, Torö, öja, Askö, Ringsö, Hartsö och Ålö, för att nu endast nämna de större. Tolkningen av Sjdland som omfattande huvudsakligen öarna och skärgårdarna beror i hög grad på hur mycket man vill lägga in i uttrycket —oc pat er par liggr til et eystra meö hafino.^'^^ Hjärne tycks ha tvekat om huruvida man skulle tolka detta uttryck, som han ville översätta med ’österut järns havet’,såsomavseende SvlpioÖs ostkust norrut längs BottDS 2063. Se texten i not 57. Hjärne, Svethiudh, s. 110. lio
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=