Gösta Åqvist Man kan under sådana förhållanden fråga sig om SdmL har avsett att i B 20: 5 markera någon motsättning mellan ropa rum å ena sidan och å andra sidan lep sunÖ eller almanna lep, som skall vara 10 alnar bred och båtleden, vars bredd är 5 alnar. Bestämmelsen om ropa rum kan ha varit avsedd för ledungsskeppen. Bredden skall här avgöras genom tolv mäns witnum eller syn och är sålunda ej beroende av lagens bestämmelser om bredd utan av behovet för de större ledungsskeppen. Ropa rum kan följaktligen avse just sjötågsskeppens möjlighet att ta sig fram. Om denna tolkning är riktig, erhålles även ett belägg för att alla hundaren i Södermanland kunde deltaga i ledungen, eftersom skeppen kunde komma upp i hela det sörmländska sjösystemet ända upp mot Nerikesgränsen.31 översättning lämpligen: Omsjökrigstjänst. ’till sjökrigstjänst’ ’till sjökrigstjänst’ De här ovan angivna lagrummeni landskapslagarna är de äldsta inhemska beläggen för orden på rop-, rocih- och liknande. Dessa lagar är äldst från tiden mot slutet av 1200-talet. UL är stadfäst 1296, ögL torde vara från ungefär samma tid medan SdmL, VmL och HL dateras något senare och från början och mitten av 1300-talet. Däremot kan med dessa uttryck överensstämmande ordbildningar konstateras från andra länder och andra språk. Det är denna omständighet som har föranlett språkforskarna att sätta det svenska rod(h)(en) i förbindelse med framväxten av det ryska riket. Äldst av dessa källor är den i Annales Bertiniani förekommande anteckningen från år 839 enligt vilken kejsar Ludvig den fromme i Ingelheim mottog en delegation från kejsar Theophilos i Konstantinopel.^“ Med i 140 Fortsättning av SdmL B 20: 5 ropa rum HL KgB 8 rub. Vmvtrop KgB 8 UL J20: 1 .i. vtropir .}. utt rop Det är tveksamt om detta är uppfattningen hos Holmbäck—Wessén Svenska landskapslagar. Tredje serien, Södermannalagen, s. 125 och 144 not 150 och 152, där ropa rum översättes med »vatten för vägfarandes rodd» och i detta stadgande i likhet med K. G. Westman, Kungsådran i den svenska rätten under medeltiden, 1927, s. 10 f.» vill se »vittnesbörd omett äldre södermanländskt farledsinstitut». Detta får anses innebära att detta institut inte behöver ha något omedelbart samband med ledungsskeppens behov av eventuellt större utrymme. Ex Annalium Bertimanorum parte secunda autore Prudentio Trecensi episeopo^ återgivet i Scriptores rerum Svecicarum medii aevi (S.R.S), utgivet av Claes Annerstedt Upsala 1871 och 1876 efter texten i Monumenta Germanine Historica, Scriptorum, TomusI, Hannover 1826. S.R.S. Tom III, Sectio prior, s. 326: Venerunt etiam legati Gracorum a Theophilo imperatore directi — — —. Misit etiam cum eis quosdam, qui se, id est gentem suam Rhos vocari dicebant, quos rex illorum, Chacanus vocabulo, ad se amicititx, sicut assere-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=