Stig Jägerskiöld 116 Jfr § 3, där rätt till fast fångstinrättning enligt tidigare rätt bevarats. Måste jämlikt annan lag ändring göras härutinnan, utgår ersättning (UfR 1933-440). I rättspraxis har i övrigt i äldre tid uppkomna rättigheter respekterats; i bevisningshänseende har kravet dock ställts, att vederbörande har att styrka, att han ej drivit fiske, som avviker från lagreglerna, med strandägarens samtycke, då en avvikande rättssedvana ej uppkommit (UfR 1900-626). Härvid ansågs ej heller rätt till fiske styrkt i ett fall, då strandägaren för mer än hundra år sedan köpt marken utan fiskerätt (UfR 1921675). I det norska förslaget till fiskerilagstiftning från 1842 förutsattes var och en vara tryggad i sin fiskerätt, som han utan att äga angränsande land genom hävd eller annan laglig åtkomst vunnit (§ 8). I de närmast följande fiskerilagarna saknas visserligen motsvarande regel, men behov därav förelåg knappast, då de väsentligen innehöll politirättsliga föreskrifter. Men när fiskerätten — som tidigare nämnts —preciserades i 1905 års norska lag om lax och laxöringsfiske, träffades i § 7 förbehåll för tidigare uppkommen individuell fiskerätt av avvikande innebörd. Stadgandet har upprepats i senare lagar. Det föreligger nu i 1964 års lag § 41: »Sxrrett som noen måtte ha til fiske etter laks, sjoaure eller sjoroye ut over eller i strid med detta, står fortsatt ved lag». Ifråga om annat »innlandsfiske» göres ett än mera vidsträckt förbehåll för vad som kan följa »av andre rettsforhold» (§ 72). Även ifråga om individuella rättigheter till avvikande fiskerätt har i norsk rättspraxis uppkommit svåra bevisningsfrågor. Understundom har bevisföringen bestått i äldre rättsliga eller administrativa avgöranden eller i vart fall uttalanden av officiell karaktär. I NRt 1914, s. 359, lades ett 1823 förrättat skifte till huvudsaklig grund. Tolkningen av äldre rättshandlingar har dock kunnat bereda svårigheter, så i anförda rättsfall. Vanligen utgöres bevisningen av vittnesbörd om traditioner och lokala uppfattningar, om utövad fiskerätt och inskridanden till försvar för särrättigheter. Ett problem har härvid varit att avgöra, huruvida en utövad fiskerätt verkligen också inneburit ett lagligt hävdande eller allenast ett olagligt sådant, som ej råkat bli påtalat. En annan svårighet är att bedöma, om en praxis rörande fiske med visst eller vissa redskap innebär en generell rätt till, resp. förbud mot, allt fiske eller om praxis i stället skall tolkas e contrario så, att den ej innebär något om fiske med andra redskap. Svårigheterna härvid har varit desto större, som fångstmetoderna ständigt utvecklats och nya redskap trätt i de tidigare aktuellas ställe eller nyttjats vid sidan av dessa. Man torde kunna säga, att kraven på bevisning av åberopad individuell rättighet ställts högt.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=