Margret Inger 70 nästan ordagrant kan finna samma lagtext som i förslaget.®^ Beträffande den kemisk-tekniska industrin framfördes den synpunkten, att svårigheten låg i det fabriksmässiga framställningssättet, varför just framställningssättet skulle premieras och ej den färdiga produkten. Man kunde på så sätt förbättra framställningsförfarandet och därigenom förbilliga slutprodukten. I enlighet med den tyska patentlagen skulle den erhålla skydd, som först inkom med behöriga ansökningshandlingar.^®® Enligt 1856 års förordning skulle uppfinningen offentliggöras genom publicering av patentbrevet tre gånger i Post- och Inrikes Tidningar (10 § i nämnda förordning). Detta klandrade kommittén och påvisade det orimliga i att icke ritningen offentliggjordes, varför allmänheten icke av denna anledning kunde få kännedom om uppfinningen. Att dessutom upprepa förfarandet ytterligare två gånger ansågs omotiverat. Offentliggörandet borde i stället ske i en särskild tidning eller tidskrift, vari även återgavs detaljerade ritningar och patentbeskrivningar. Liknande system fanns för övrigt i Tyskland, England och Amerika.^®^ En kort kungörelse skulle däremot lämnas i de allmänna tidningarna. Patenttiden borde sättas till 15 år, vilken tidsperiod även förordats av patentkongressen i Wien, med två undantag, då tiden kunde förkortas.^®^ Om någon gjorde en förbättring av en för vederbörandes räkning redan patenterad uppfinning, kunde patenttiden avseende förbättringen förkortas, så att den sammanföll med tiden för ursprungsuppfinningen (8 § i förslaget) och om någon erhållit patent utrikes, fick patenttiden i Sverige ej överstiga det utländska patentets giltighet (9 § i förslaget). För utländsk patentsökande erfordrades även svenskt ombud (10 § i förslaget). Man skulle acceptera föranvändarrätten. En motsvarighet till denna bestämmelse fanns även den i den tyska I förslagets 2 § står det att läsa »Afser uppfinning lifs- eller läkemedel eller alster, som på kemisk väg eller genom blandning af särskilda ämnen framställes, må patent ej meddelas å sjelfva varan, utan endast å ett särskildt sätt för dess tillverkning». Motsvarande bestämmelse återfanns i 1 § punkt 2 i den tyska lagen: »Erfindungen von Nahrungs-, Genuss- und Arzneimitteln, sowie von Stoffen, welche auf chemischem Wege hergestellt werden, soweit die Erfindungen nicht ein bestimmtes Verfahren zur Herstellung der Gegenstände betreffen». 6 § i förslaget: »Anmäla sig flere sökande för erhållande af patent å enahanda uppfinning, hafve den företräde, som först med behöriga ansökningshandlingar till Kommerskollegium inkom». Motsvarande bestämmelse i den tyska lagens 3 § 1 st: »Auf die Ertheilung des Patentes hat derjenige Anspruch, welcher die Erfindung zuerst nach Massgabe dieses Gesetzes angemeldet hat». 1878 års betänkande, s. 67. I resolution II punkt d finnes bestämmelsen »ein Erfindungspatent muss eine Dauer von 15 Jahren haben oder auf diese Zeit ausgedehnt werden können;» Pieper: Der Erfinderschutz . . ., s. 260. Jfr även den tyska lagens 7 §: »Die Dauer des Patentes ist fiinfzehn Jahre; . . . 99 100 101 102 ».
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=