RS 6

Från privilegiesystem till patent 71 lagstiftningen,^®^ Patentskyddet skulle emellertid endast avse yrkesmässig verksamhet. Av praktiska skäl skulle man tolerera privat framställning av uppfinningen. Intressant är emellertid att notera, att kommittén icke var enig i sitt förslag utan särskilda meningar avgavs av två av dess ledamöter, nämligen av överdirektören Styffe och bruksägaren Lagerhjelm. Styffe menade, att eftersom uppfinningen icke var ett materiellt ting utan en intellektuell skapelse, en idé, kunde den i princip icke vara något rättsobjekt, vilket var underkastat de för materiell egendom gällande lagarna,^®^ De flesta uppfinningarna var dessutom ett verk av flera personer. Det var av den anledningen icke rättvist, att endast en person skulle skörda frukterna av detta arbete. Patenträtten var icke förenlig med andras rätt att fritt arbeta. Styffe avfärdade även äganderättsresonemanget med samma argumentationsteknik, som han använt sig av vid diskussioner i Ingeniörsföreningen 1873. Det bar emot, tyckte han, att tala om en tidsbegränsad äganderätt. Men, menade han, på flera håll hade man numera förkastat äganderättsteorien. Den tyska lagen hade infört licenstvång. Ett dylikt hade man även använt sig av länge i Amerika. I och med att man accepterade licenstvånget kunde man emellertid inte med bästa vilja anse, att »patenträtt är en af lagen sanktionerad art af eganderätt». I tillämpningen kunde man inte bevilja patent konsekvent, då bland annat vetenskapliga upptäckter icke kunde bli föremål för patent. Stora svårigheter kunde uppstå för uppfinnaren genom att vinsten på patent utföll ojämt och orättvist, så att till och med värdelösa uppfinningar gynnades. Styffe ansåg härvidlag Amerikas patentlag vara föredömlig. Patentet var där ett kontrakt mellan staten och uppfinnaren, varvid uppfinnaren garanterades en viss tids uteslutande rätt till sin uppfinning mot att han avlämnade en fullständig beskrivning, så att efter patenttidens utgång vem som helst kunde framställa uppfinningen. Svårigheter uppstod även för industrin genom att ett tidigare beviljat patent kunde förhindra förbättringar, för samhället genomatt göra den utländska avsättningen inom landet mera gynnad än den inhemska, vilket måste vara ogynnsamt för ett litet land samt för allmänheten, som icke ägde tillräckliga kunskaper för att sätta sig in i alla med patent förenliga frågor. Icke heller kunde uppfinnare i ett litet land påräkna samma fördelar som uppfinnare i ett stort land. Styffe konstaterade även att Schweiz och 5 § 1 st i den tyska lagen :»Die Wirkung des Patentes tritt gegen denjenigen nicht cin, welcher berelts zur Zeit der Anmeldung des Patentinhabers im Inlande die Erfindung in Benutzung genommen oder die zur Benutzung erforderlichen Veranstaltungen getroffen hatte». 1878 års betänkande, s. 129 ff. 103 104

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=