Från privilegiesystem till patent 69 icke så stort för Sveriges del, varför behov icke torde föreligga av en fristående myndighet utan kommittén förordade, att en särskild avdelning skulle bildas inom Kommerskollegium bestående till viss del av kollegii egna ledamöter och till viss del av tekniskt sakkunniga ledamöter utsedda av Kungl. Maj:t, men med en övervikt för teknikerna.”*’ Beträffande utövningstvånget framhöll kommittén att detta borde finnas kvar men att bestämmelserna skulle göras klarare. Patentet borde icke förklaras förverkat, om patenthavaren kunde visa godtagbara skäl för sin bristande utövning. Om sådana skäl däremot icke kunde påvisas, kunde vem som helst väcka talan vid domstol om patentets upphävande. Man framhöll, att dylika bestämmelser fanns i fransk och italiensk lagstiftning. Man kritiserade det tyska licenstvånget och påpekade det oriktiga i att om patenthavaren i Tyskland underlät att frivilligt meddela licens, hela patentet kunde anses förverkat. I stället skulle man förklara patenthavaren skyldig att mot skälig ersättning meddela licens. Det var mot denna bakgrund märkvärdigt, att de kommitterade i sitt förslag i 12 § hade kvar en bestämmelse ompatentets förverkande. Föremål för patenterbarhet skulle enligt det av kommittén framlagda förslaget vara för det första, i enlighet med den tyska lagen, nya uppfinningar av industriella alster och för det andra, i överensstämmelse med den franska lagen, även särskilda sätt för sådana alsters tillverkning.”^ Nyhetsrekvisitet skulle anses vara kränkt, om uppfinningen beskrivits i svensk eller utländsk publikation. Undantagna från patenterbarhet var dels sådana uppfinningar, vilka stred mot allmän lag eller goda seder samt livs- eller läkemedel eller på kemisk väg åstadkomna alster. För Sveriges del var livsmedel och de »kemiska alstren» nyheter, medan däremot bestämmelsen omläkemedlens undantagande från patenterbarhet redan fanns med i 1856 års förordning. Kommittén hänvisade härvidlag till liknande bestämmelser i flertalet utländska lagar, men den torde med all sannolikhet ha haft den tyska lagen för ögonen, där man mindre torde böra ifråga komma att till en teknisk högskola hänvisa de af patentlagstiftningen härflytande, ej obetydliga embetsbestyren och såmedelst inkräkta på de för undervisningen afsedda lärarekrafterna, som pröfnlngen af patentärendena förutsatte icke allenast teknisk bildning, utan jemväl en vidsträcktare författningskunskap hvaraf lärarne vid tekniska högskolan väl icke kunde förväntas vara i besittning». 1871 års betänkande, s. 71. Tre tekniker samt två av Kommerskollegii medlemmar. Avdelningen skulle vara beslutsför med två tekniker och en medlem av Kommerskollegium. Jfr även 23 och 24 §§ i förslaget. 97 Patentgesetz vom 25. Mai 1877, erster Abschnltt 1 § »fiir neuc Erfindungen, welche eine gewerbliche Verwerthung gestatten». Den tyska lagen finns bland annat publicerad i R. Klosterm.^n: Das Patentgesetz fiir das deutsche Reich, Berlin 1877, s. 280 ff. **’ Förslag till förordning angående patent, 1 §, 1878 års betänkande, s. 105.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=