68 Margret Inger vital fråga för teknikerna, vilka livligt diskuterat densamma vid ett flertal tillfällen i sina facktidskrifter. De framhöll helt naturligt vikten av sakkunnig (därmed menade man tekniskt sakkunnig) bedömning vid handläggning av patentärenden för det fall man skulle bestämma sig för förprövningssystemet. Vid kommitténs diskussion riktades anmärkningar mot sammansättningen av den myndighet, som handlade patentärendena.Vid prövningen skulle man bedöma, om de inlämnade handlingarna var riktiga och fullständiga, och för detta ändamål fanns det inom Kommerskollegium icke kompetent personal utan därtill fordrades det personer med tekniska kunskaper. Det låg nämligen i patentsökandens intresse att i möjligaste mån dels förhemliga uppfinningen och dels försöka erhålla ett så vittomfattande patentskydd som möjligt genom att i beskrivningen använda sig av allmänna och svävande uttryck. Granskningen företogs nu av ett vid kollegiet anställt tekniskt biträde, vilket förmodligen icke besatt tillräckliga tekniska kunskaper för att avgöra dylika frågor. Av vikt för patentm.yndighetens organisation var frågan om vilket förfarande man skulle använda sig av: anmälnings-, förprövnings- eller uppbudssystemet, varvid kommittén uttalade sin sympati för förprövningssystemet men menade, att det vid undersökningen icke skulle ske någon granskning av uppfinningens nyhet, ty, om nyhetskravet icke var uppfyllt, hade alltid en förfördelad person möjlighet att få patentet upphävt. Om det var uppenbart, att nyhetsrekvisitet icke var uppfyllt, skulle ansökningen avslås för att därigenom undanröja eventuella framtida olägenheter. Man borde nöja sig med en formell granskning av handlingar och se till dels att ingen tvekan rådde om vad patentsökanden fått patent på och dels att beskrivningen skulle vara så tydlig, att en sakkunnig person skulle med hjälp av beskrivning plus bilagor kunna utföra uppfinningen. Då kommittén fastslagit, att granskning av patentansökningar borde äga rum, övergick man till att diskutera den granskande myndighetens beskaffenhet och pekade därvid på att tankar tid efter annan framkastats på en myndighet anknuten till Tekniska högskolan eller en fristående byrå under civildepartementet.^^ Patentärendenas antal var emellertid ännu borde till andra embetsvcrk öfvcrflyttas mål och ärenden i den utsträckning, att Coll. kunde undergå en mer eller mindre omfattande reorganisation eller till och med fullständigt indragas». “■* En omorganisation av Kommerskollegium hade föreslagits ett flertal gånger under ISCO-talcts lopp. Besvärligheterna inom kollegiet uppstod i och med att patentmålens antal växte. För att råda bot på denna misshällighet beviljades 1853 anslag till ett särskilt tekniskt biträde, vilket skulle syssla med patentärendena inom Kommerskollegium. J. A. Almquist: Kommerskollegium och riksens ständers manufakturkontor samt konsulsstaten 1651—1910, Stockholm 1912, 1915, s. 236. En kommitté tillsatt för att utreda Kommerskollegii indragning eller förändrade organisation hade uttalat sig negativt i denna fråga. Man menade: »att det sä mycket
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=