Från privilegiesystem till patent 67 Det rörde sig emellertid om ett särskilt slags äganderätt, nämligen äganderätt till immateriella ting (geistiges Eigenthum). De kommitterade redogjorde för patenträttens utveckling i diverse länder samt behandlade även frågan om patentets vara eller icke vara. Intressant är att notera, att man hörsammat de tekniska föreningarnas åsikter om patentinstitutets nytta och deras krav på reformering av patentlagen.De resolutioner, som antagits på patentkongressen i Wien fäste man så stort avseende vid att man t.o.m. översatte och publicerade dem i betänkandet. Man konstaterade, att en och annan röst höjts för institutets avskaffande men att dessa kritiska röster främst höjts i utlandet. Vilken inställning skulle kommittén inta i frågan om patentinstitutets vara eller icke vara? Man diskuterade för- och nackdelar. Som nackdelar framförde man, att patentet hindrade den fria konkurrensen, uppfinnaren borde erhålla nationalbelöning såsom ersättning för nedlagda kostnader, de allra flesta uppfinningar medförde ingen fördel alls samt att industrin överhopades med en massa patent, vilka kunde ge upphov till långvariga — Enda botemedlet var att avskaffa institutet i sin helhet. processer. Det fanns emellertid även fördelar. Samhället drog nytta av uppfinningar, billighetshänsyn talade för att uppfinnaren skulle erhålla lön för mödan. Vetenskapsmannens verksamhet var inte inriktad på ekonomiska fördelar, medan däremot uppfinnaren strävade efter vinning. Uppfinnaren skulle uppmuntras till att icke hemlighålla uppfinningen. Kommittén enade sig slutligen om att patentinstitutet från allmän synpunkt sett tycktes vila på teoretiskt riktiga grunder och dessutom vara mest ändamålsenligt både ur uppfinnarens och samhällets synvinkel. Förebild för förslaget till patentlag skulle vara den nyligen antagna tyska patentlagen men hänsyn skulle även tagas till såväl andra främmande patentlagar som den i Sverige gällande lagstiftningen och svenska förhållanden i övrigt. På patentkongressen i Wien hade frågan tagits upp, att det borde finnas en myndighet, som skulle ha till uppgift att handha patentärenden.*-*- Denna fråga hade även observerats i Kommerskollegii brev till Kungl. Maj:t med anhållan om tillsättandet av kommittén.*’^ Detta var även en Man säger: »Äfven från tekniska föreningar, som bland sina medlemmar räkna män, hvilkas uttalade åsigter i denna fråga måste tillmätas en icke ringa betydelse, har tid efter annan och i synnerhet under de senare åren framhållits patentinrättningens nytta och vigten af dess fortfarande bestånd, ehuru med vissa efter tidens kraf lämpade ändringar». 1878 års betänkande, sid. 36. *■- I resolution II, punkt G står det att läsa: »es muss durch ein gut organisirtes Patentamt Jedermann leicht gemacht werden, die Specification elnes jeden Patentes zu erhalten, sowie zu erkennen, wclche Patente noch in Kraft stehen;» Pieper: Der Erfinderschutz . . . s. 260. Commerce-Coll. Registratur 1876 . . . varav framgår: »att från Coll. eller det embetsverk, som har att handlägga de uti nyss nämnda förordning angifna ärenden.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=