RS 6

Margret Inger finningarna komav sig själva, när tiden väl var mogen. Det som antagligen retade vetenskapsmännen var, att de för sina vetenskapliga resultat icke erhöll något patentskydd. För det andra kom motståndet från juristerna »hvilkas begrepp om eganderätt är så materialistiskt och inskränkt, att de icke kunna fatta, att något så sväfvande som en uppfinning och patent derpå kan blifva föremål för eganderätt. De se hela inrättningen blott från patent-tvisterna och vilja så insnärja uppfinningsväsendet i stränga paragrafer, att det qväfves i brodden». En tredje grupp av motståndare var fabriksförläggare, vilka anlade en protektionistisk syn på ett lands utveckling i industriellt hänseende. Det var ej underligt, att de makthavande var villrådiga eller »heldre lyssna till de högt uppsatte och bepröfvade rådgivarna, än till den svaga, klagande, förtvivlande stämman från den lilla hopen industriidkare med ringa inflytande . . .».^® Skillnaden mellan en frisinnad och en återhållande patentlag låg icke i beviljandet av flera eller färre patent utan i svenska industrins vara eller icke vara. Äganderättsresonemanget förnekades bland annat av de kommunistiska lärornas förkämpar och av företrädare för liberalismen, vilka ansåg patenträtten vara ett ingrepp i den personliga friheten."^ Industritidningen publicerade även ett förslag till patentlag i huvudsak byggt på det Wenströmska förslaget. Man föreslog inrättandet av ett särskilt patentämbetsverk och framhöll därvidlag, att lagstiftningen beträffande detta ämbetsverk skulle vara skild från patentlagen. Pariskonventionens förslag 1880 återgavs och man kommenterade översättningen på vissa punkter, där man ansåg, att felaktigheter begåtts. Kungl. Majrts förslag till patentförordning intogs i tidskriften den 22 februari 1884"® och smärre ändringar föreslogs.’® Fredholm höll ett föredrag i national-ekonomiska föreningen år 1880,®® varvid han framhöll uppfinningsväsendets betydelse för den svenska industrin.®^ Fredholm konstaterade, att patentskyddet var det mest ändamålsenliga sättet att befrämja uppfinningsandan. De olägenheter som härvid uppstod fick man försöka begränsa i möjligaste mån. Fördelarna med en patentlag var följande: 62 "« Ibid. 1882, s. 176. Ibid. 1882, s. 191. ■8 Ibid. 1884, s. 53. ■» Ibid 1884, s. 91 f. och 99 f. 8® National-ekonomiska föreningens förhandlingar år 1880, II, Stockholm 1881, s. 3—39. 81 Uppfinningsväsendet definieras i Industritidningen Norden, 1882, s. 180, på följande sätt: »jordmånen är patentlagen, ljuset är den undervisning som hämtas i skolor och av patentbeskrivningar, luften är industrien, som både ger och får näring av plantan».

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=