Från privilegiesystem till patent 63 att strävan och arbetet med att göra uppfinningar därigenom ökades, att den industriella moralen höjdes genom att lagen beredde skydd åt såväl det intelligenta arbetet som åt kapitalet, att industriprodukterna genomförbättrade arbetssätt blev billigare, att nya produkter skapades, att i följd därav ökat behov av arbete uppstod, att därigenomarbetslönerna steg samt att på grund av vad som nämnts i ovannämnda punkter arbetarnas intelligens utvecklades. Fredholm tog även upp för- och nackdelar med anmälnings-, förprövnings- samt uppbudssystemet och redogjorde för behovet att upprätta en särskild patentbyrå, somskulle ha hand ompatentärendena. Därefter följde en diskussion i föreningen, varvid häradshövding Ribbing uttalade sig för uppfinnarens rätt såsom en äganderätt.®^ Han tog vidare upp problemen med utövningstvånget, om uppfinnaren ämnade söka patent i flera länder. Utövningstvånget kunde, menade han, ersättas med licenstvång men ansåg man patenträtten vara en äganderätt, innebar en dylik bestämmelse ett övergrepp. Ansåg man patenträtten vara ett kontrakt mellan uppfinnaren och samhället var däremot licenstvånget försvarbart. Professor Ångström menade, att licenstvånget närmast var jämförbart med expropriation av enskild egendom och just tillämpningen av expropriation visade, att en uppfinning var att hänföra till klassen egendom. En ledamot i föreningen framhöll, att det enda saliggörande för patentinstitutet vore att försöka få till stånd en gemensam nordisk lagstiftning på området. Huvudfrågan, när det gällde diskussionerna ompatenträtten, var genomgående hur man praktiskt skulle lösa frågan om beviljande av patent. Som en ur rättshistorisk synpunkt intressant bifråga förekom, som framgår av ovanstående referat, frågan om patentinstitutets rättsliga karaktär. Här stod mot varandra den naturrättsliga synen, enligt vilken man ansåg patentinstitutet utgöra ett kontrakt mellan individen och samhället, varvid det var samhället, som stod i centrum, och den liheralistiska synen, enligt vilken man värnade om den individuella äganderätten, varvid individen stod i centrum. Svenska Slöjdföreningen i Stockholm intresserade sig i viss mån för patentfrågan, ehuru man i första hand sysslade med mönster och modeller. Uppfinnarens äganderätt skulle skyddas.®^ Man tillsatte bland annat en Samma synpunkter hade han för övrigt uttalat i sin uppsats, vilken använts som diskussionsunderlag vid det fjärde nordiska juristmötet i Köpenhamn 1881. Meddelanden från Svenska Slöjdföreningen, 8, Ser. C: blad ur Industriel statistik, ekonomi och utvecklingshistoria, öfversigt af Svenska Slöjdföreningens verksamhet från och med dess stiftande år 1845 till medlet af år 1881. Sammanfattad af Alf Björkman och S. Severing: Stockholm 1881, s. 30 f. 82
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=