Eadem res? 29 Genom ett minutiöst iakttagande av legisactionsprocessens ritual frammanades —så kan man ursprungligen ha föreställt sig —ur rättigheten en kraft, som också kallades actio (actio i materiell mening), och i vilken rättigheten helt eller delvis övergick.^- Allteftersom rättigheten passerat det stadium, då den införts i processen, eller ej, skulle man kunna definiera actio i materiell mening som den i rättigheten inneboende kraften att kunna aktualiseras i process eller som rättigheten i dess processuella stadiumd^ I det förprocessuella läget skulle actio alltså kunna översättas med en i rättigheten innesluten latent talemakt eller möjligen en talerätt i materiell meningd^ Sålunda skriver Celsus: »nihil aliud est actio quam ius quod sibi debeatur iudicio persequendi»d^ Det är emellertid ej ** Se Hägerströms. 307 f.: »Das Recht, auf welchem als ihrer Kraftquelle die Aktion ruht, geht immer selbst in diese seine Äusserung iiber. Die Kraft findet sich in ihrer Äusserung.» — Jfr Kaser: RZ s. 173 f. och RP s. 225 samt Goldschmidt s. 48 ff. Jfr Hellwig: System s. 296: »Actio bedeutet . . . das Privatrecht mit Rucksicht auf gerichtliche Verfolgbarkeit», samt Bekker: Consumption s. 46: »die actio ist die form welche die res annimmt um durch process realisirt zu werden». Med res avser Bekker emellertid icke själva rättigheten utan ett därur uppkommet anspråk. Jfr vidare Wlassak i Pauly-Wissowa Bd. 1 sp. 306: »Actio ist das Recht in der Obligatio . . . im engeren und im Sinn der älteren Ordnung bloss das i;o/^5rechtlich anerkannte (»civile») Forderungsrecht»', vidare »die durch die Litiskontestation zwischen den Parteien begriindete Processobligation . . . tritt an die Stelle der durch Streitbefestigung vernichteten privatrechtlichen Forderung (Actio) und wird selbst wieder Actio . . . genannt». ** Det möter avsevärda svårigheter att finna en lämplig term, varmed actio i materiell mening kan översättas. De begrepp, som ligga närmast till hands, talerätt eller talemöjlighet, uppfattas i regel numera med utgångspunkt från någon av de definitioner, som uppställts av nyare tiders teoretiker. Den här använda termen »talemakt» är närmast lånad från Wlassak: »Klagmacht» (se Wlassak: Einrede s. 10), men den används i en annan mening än hos denne. Wlassak uppfattar icke actio såsom en kraft av i grunden magisk karaktär. Av de olika tyska översättningarna är dock »Klagmacht» den som bäst antyder egenskapen av kraft. Keller (s. 241) och Levy (s. 69 f.) tala om »Klagrecht». Se även Kaser: RZ s. 173 f. samt nedan not 15. Dig. XLIV:7:51. Detta fragment torde närmast avse den på civilrätt grundade actio in personam (se Wenger s. 13), och det har bestritts, att man vid actiones in rem kunde använda begreppet taXerätt (se Wlassak i Pauly-Wissowa Bd. 1 sp. 306 ff., i SavZ Bd. 33 s. 90 not 1 och Bd. 42 s. 403). Grunden till detta bestridande synes främst vara den, att det vid actiones in rem icke fanns någon möjlighet att tvinga motparten att inlåta sig i process. Att såsom Savigny (System V s. 5) räkna med en talerätt, definierad såsom ett anspråk gentemot motparten av närmast obligationsrättslig karaktär, måste därför för den romerska rättens del vara felaktigt (se Wlassak i Pauly-Wissowa Bd. 1 sp. 314 f.). Ej heller tänkte sig romarna något mot staten (pretorn) riktat anspråk på rättsskydd, varmed Bekker (Aktionen s. 15) vill kombinera taleanspråket mot motparten. Även Hellwig (System s. 296 f.) hävdar ett rättsskyddsanspråk redan för den romerska rättens del. Omöjligheten av ett sådant anspråk påvisas av Hägerström (s. 526 f. noten). I resultatet överensstämmande Kaser: RZ s. 171 och s. 172 not 14. Levy avböjer såväl ett romerskrättsligt rättsskyddsanspråk som »einen dinglichen Anspruch» men finner det ofrånkomligt att i allmänhet räkna med en talerätt, vilken term Levy finner närmast
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=