GENERALHYPOTEKET —EN RECEPTlONSRÄTTSLKi STUDIE 167 han naturrätt, han säger hl.a. på ett ställe: »Nästan alla the regiilje juris, som wi fått af uthlänska skrifter och här nyttias kunna, äro praecepta juris naturalis, thet (ifriga hafwer i Swensk Lagfarenheten föga nytta.» Grundmaterialet, som Nehrman arbefar med är den juslinianska rätten i dess kontinentala utformning, framfiir allt då Grotius och hans naturräftsliga idéer. Ihi redogiirelse fcir konventionella och legala panträtter lämnas i (åip. Xl\' ^ 4: »Gemenligen lemnar Debitor sielf en slik underpant, då thet kallas })ignus expressum eller expressa hypotheca. men stundom, n:ir sielfa fordringen har Pants, natur, hwilket kallas hypotheca lacila eller legalis.» Vidare ingår i den generella pantsättningen iiven den i framtiden fiirvärvade egendomen. Nehrman hänvisar i likhet med de förra författarna i detta fall till 1610 års rättegångsprocess. Om de hördelar, som eventuellt följer med hypotheca sj)ecialis eller generalis säger han: »Men antingen thet är rådeligare. at taga generalem eller specialem hypothecam, är svårt att siiga i allmänhet: fy specialis hypotheca har den förmon, at om Panigifwaren fiiryltrar then, kan then andra wid wissa omständigheter söka sitt utaf hesittaren eller ägaren.» Han ger således innehavaren av ett specialhypotek ett bättre sakrättsligt skydd än den som har ett generalhypofek. Men generalhypoteket har enligt Nehrman en annan hirdel: »Åter theremot kan han ej altijd giiira alahl på then öfriga ägendomen, i fall panten ej räcker tit, och i anseende ther til har hypotheca generalis större hirmon.»'**' \öid Nehrman menar är att generalpantinnehavaren ej hehiiver befara att objektet för hans säkerhet av någon anledning konsumerats, ulan han kan tillgrii)a det som finns i gäldenärens ho. Hans rätt iir dock såtillvida begränsad att han ej kan vindicera egendomen från tredje man. I (’ap. XI § 04 lämnar författaren en redogörelse f(')r de tysta generalhypofek, som enligt honom tillhiir positiv rätt. Kronan har bl.a. ett tyst generalhypofek till förmån för »innestående skatter och uthskylder». Vidare har adeln privilegierats med ett tyst generalhypofek: »Hos sina frälsefogdar har och Adelen samma fiirmon wid uj)bördens uthkräfiande framför andra, som icke hafwa någon privilegierad rättighet, så och hos fheras bönder för huusröta, afrad och andra them tillhörande 1). Nehrman, Inledninf' til tlicn .Swenska juristprudiMitiam cMviloin, l.uiui 1729. s. 342. 107
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=