168 CLAES PETERSON rättigheter.»^**® Om dessa panträtters förmånsrättsliga ställning fastslås: »Uti all annan Debitoris ägendoni äger then bästa rätt. somhafwer tacitamhypothecam generalem, eller af lagens förordnande omedelbart fått förpantnings rättighet uti den gäldskyldiges ägendom.»*^**® Till dem som har bättre rätt hör handpantinnehavare, de »som giort för lag till ett bruketz drifwande» och hyresvärden, somhar panträtt i sin hyresgästs egendom. Det litterära juridiska skapandet nådde under 1600-talet en luig utveckling i Sverige. Författarna stod, som vi sett i ett mycket starkt beroende av den tysk-romerska rättsvetenskapliga litteraturen. Vilken betydelse kan denna doktrin sägas ha ägt för rättsutvecklingen i Sverige? K. G. Westman har tagit upp frågan i sin bok »De svenska rättskällornas historia». Vad först beträffar lagstiftningen säger han att det är ostridigt att doktrinen ägt ett synnerligen betydelsefullt inflytande. Som exempel på sådana lagprodukter där den romerskrättsliga teorin omsatts i skrift nämner Westman arvinges ansvar för arvlåtarens förbindelser och konkurslagstiftningen.*** I detta sammanhang kan påpekas att Loccenius utsågs till ledamot av den år 1649 tillsatta lagkommissionen. Han utarbetade i denna sin funktion åtminstone två romerskrättsliga lagförslag, av vilka det ena behandlade commodatum |lån|. och det andra mutuum (försträckning).**’ Westman säger vidare att det är betydligt svårare att besvara frågan i vilken utsträckning litteraturen påverkat rättspraxis. Det är emellertid sannolikt att vägledning hämtats ur doktrinen då de svenska rättskällorna ej varit tillräckliga för att lösa de alltmer invecklade rättsfrågor, som blivit vanliga under stormaktstiden. Hänvisningar till och citat från den romerskrättsliga doktrinen är också vanligt förekommande i hovrättsassessorernas vota. Xär ett lagstadgande saknades kunde det till exempel låta: »Ubi non expressa lex est, sequimur quod gentes observant.»**® Det må också nämnas att de flesta av 110 108 Nehr.man, s. 318. Xehrman. s. 317. En motsvarighet till den roinerskrättsliga invecta et illata-pantriitten. West.man, Ur svenska förmögenhetsrättens historia , s. 53. .T. E. Almquist, Fcirarbetena till Sveriges rikes lag 1600—KiSO, I’l'psala 1933, s. 14 p. 2. Svea hovrätts arkiv, Cod.rat. S/ll 1681, assessor Schytteheims volnm. 109 RA.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=