GENERALHYPOTEKET —EN RECEPTIONSRÄTTSLIG STUDIE 143 ligt oin man vid liirsta anblicken av dess iittryekssätl förleddes att tro att även de romerska rättsinstituten tillhörde gällande tysk rätt. De latinska formlerna användes alltså av tyskarna ornatiis causa.Emellertid får man i sammanhanget ej underskatta den betydelse, som receptionen av formulärhöckerna spelat för del stora receplionsförloppet av romersk rätt.^® Genom alt uttrycken använts under mj’cket lång tid och så att säga nötts in, blev del naturligtvis mycket lättare för ett romerskrättsligt institut som generalhypoteket att tränga igenom. Under medeltiden utvecklade sig en för det tysk-romerska riket gemensam rättsordning, vanligen kallad kejsarrätten eller den gemensamma riitlen (ius commune), vars innehåll till övervägaiuh' delen utgjordes av romerska riittssatser.^*’ De tyska partikidärrälterna skulle emellertid äga företräde framför denna gemensamma riilt. Kejsarrätten hade dock genom sin fundata intenlio en oerhörd genomslagskraft och många av partikulärrätterna hiirjade recipiera romerska rättsregler i sin lagstiftning, så l.ex. de kursachsiska konstitutionerna från 1572, den s.k. ius commune Saxonicum. På de tyska juristfakidteterna utbildades så i slutet av löOO-talet den tappning av tyskromersk rätt, som vann spridning i så gott som hela Tyskland, nämligen den s.k. usus modernus pandectarum. Dess höjdpunkt nåddes vid mitten av löOO-talet.^*’ Med denna kortfattade bakgrund skall undersökas i vad mån och i vilka former generalhypoteket recipierades i tysk rätt. Titt utgångspunkt för denna framställning är lämpligt att ta två kända tyska jurister, som även utövade ett starkt inflytande på den svenska rättsutvecklingen under löOO-talet. Benedict Carpzov (1595—1666) och D.wid Mevius (1609—1670). Ett av Carpzovs stora arbeten var en kommentar till den sachsiska rätten. Jurisprudentia forensis romano-saxonica» (1638), vilken i dåtida juristkretsar hade stort anseende. Carpzov har i detta arbete mycket utförligt och grundligt kommenterat de (lietaminis från 12()0-lalet, Summa curiae regis, en formelbok utarbetad för det kungliga kansliet från början av 1300-talet, Summa de libris Missilibus 1337. \V. Modderman, De receptie van het Romeinsche Regt. Groningen 1874, s. 75 n. 2. 38 Merkel, s. 12. H. Krause, Keiserrecht und Rezeption, Heidelberg 1952. P. Koschaker, Europa und das römische Recht, Miinchen 1947, s. 234.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=