142 CXAES PETERSON fall skulle således en gäldenär, utan att ha riskerat påföljd, kunnat avyttra sin lösa egendom. Vad vi här har att göra med är icke nagon egentlig panträtt utan ett rättsinstitut, som i sig visserligen hade panträttsliga element, men vars funktion huvudsakligen var av exigihel natur. Pantklausulen obligaverunt oinnia et singula hona gav borgenären samma rättsliga ställning, som ett rättskrafligt domstolsutslag.^- Han kunde således, utan att behöva gå ])rocessvägen, själv inlösa sin fordran ur gäldenärens tillgångar. Intressant är att i detta sammanhang göra en jämförelse med engelsk rätt.®® I England blev det under 12()0-talet vanligt alt en borgenär, som ej endast litade på sin gäldenärs ord. först gick till domstolen och införskaffade sig en dom innan han lånade ut sina pengar. Med en sådan dom kunde han sedan, utan att heheiva besvära sig med ytterligare domstolsförhandlingar, beslagta gäldenärens egendom när denne kom i dröjsmål. Den tyska generalpantklausulen hade en parallell funktion. Dess uppgift var att underlätta för borgenären att snabbt uppnå exekution av sin fordran. Någon reception av den romerska i)anträtten var ej fallet.^'* Den tyska panträttens grundläggande princi])er av specialitet och publicitet bestod ograverade under lötJO-talet och åtminstone första hälften av 1400-talet. För att få bilden klar gör sig en redogörelse påkallad för ursprunget av de eleganta latinska fornuderingarna. Inspirationskällan var utan tvekan de norditalienska notariatens fornndärhöeker.^''^ Bland de italienska skrivarna idvecklade sig under den tidiga medeltiden en mycket avancerad konst att med sirliga och ofta överbelastade formuleringar utsmycka olika typer av urkunder. Dessa formler samlades sedan i s.k. formulärböcker, vilka naturligtvis enbart var författade i)å latin. IN'skarna recipierade denna ars dietandi. Man applicerade på tyska rättsförhållanden mönster, som egentligen var utarbetade och avpassade för romerska rättsinstitut.Det var därför begrip- (i. Kisch, Die Pfändungsklaiiscl. ZSR, (icrni. .\bt. lid 35 (1914), s. <>7. Poi.LOCK & M.mti.and, History of English Law, Bd VII, Cambridge 1968. Kisch, s. 45. G. von Below, Die Ursachen der Rezeption des Römiseben Rechts, Berlin 1905. s. 117 n. 1., Stobbe, Geschichle der deutschen Rechtsquellen, Braunschweig 1860, s. 241. .\. Merkel. Juristisehe Encyclopädie, Berlin & Leipzig 1883, s. 11 f. *** Stobbe, Geschichte s. 243. De mest kända tyska formelsamlingarna; Udalrici Babenbergensis codex epistolaris, omkr 1125, Magister Ludolfs Summa
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=