144 CLAES PETERSON i den sachsiska rätten reciperade roinerskrättsliga instituten. KnrI'nrst August av Sachsen lät 1572 puhlicera de s.k. ('onstitntiones Saxonicae. Denna lagprodukt bestod av en rad enskilda statuter, vars grundmaterial var hämtat frän Corpus juris civilis. Kurfursten avsåg att ined dessa lagar efter en enhetlig norm liisa de kontroverser, som uppstod i de sachsiska domstolarnas ])raxis. 'Fröts att pantsättningar utan någon som helst publicitet var uKijliga enligt den gemensamma rätten, så htdl inan. vilket utsäges i den fiir generalhypoteket centrala lokationen, fast vid ett puhlicitetskrav inte bara vid speciella pantfiirskrivningar utan även vid generalhypotek.^* C.arpzov I)ef I: »Bona immohilia in foro Saxonieo abscjue consensu Magistratus sive judicis efficaciter opjiignorari non possunt.» Han fortsätter längre ner: »Quae ratio, cum generalis sit. secpiitur inde. oppignorationem honoruin innnohilium, sive sit generalis, sive specialis. indifferenter validam non esse.» Vidare kunde ett giltigt special- eller generalhypotek stiftas infiir två vittnen eller också genom ett skriftligt avtal. Wser här en reception av den justinianska rättens Pignus cpiasi puhlicuin. Denna typ av hypotek var emellertid något sämre ställd i IVirhållande till de som tillkommit med domstolens sanktion. De hade endast fiireträdesrält framför skiddehrevsinnehavare och de horgenärer. som beslagtagit gäldenärens egendom, (äirpzov Def. XI »Valida est hypotheca. coram testibns aut instrumento constituta. etiam in terris Idectoratus Saxonici. non ut hyj)othecae judieiali. sed solumChirografariis et arrestantihus praeferatur.» Det framgår tydligt att någon sakrättslig skillnad ej förelåg i detta lagstadgande mellan generalhypotek och speciella pantsättningar. Skyddet om1’attade även dem. som innehade hypotek i Hisöre och den ganda regeln j)rior tempore, potior jure gällde under iakttagande av puhlicitetsprincipen. Hos Carpzov finns emellertid ett i)ar skillnader mellan generella och speciella pantsättningar. I ett fall utsträcker han generalhypoteket till att även omfatta föremål och fordringar, som befinner sig på annat håll än huvudparten av det pantsatta. Def. X: »Hypotheca generalis rerum mohilium comprehendit etiam mohilia ac nomina. in alieno territorio existentia.» I ett par andra fall inskränker han generalpantens verkningar. Den lösa egendom, som efter gäldenärens död tillfaller Pars II. C.oiisf. XXllI.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=