GENERALHYPOTEKET —EN RECEPTIONSRÄTTSLIG STUDIE 137 pventuellt förvärvade, berördes av pantsättningen, oavsett oin denne kände till alla sina ägodelar och framtida förvärv eller ej. \'idare innefattades pantsättarens alla utestående fordringar, dock med undantag för de eventuella krav denue kuude ha på l)orgenären. Föremål, som innehades mala fide ingick naturligtvis ej i pantsättningen. Av humanitära skäl såg man sig emellertid föranlåten att göra vissa inskränkningar i ovan skisserade i)rinci[)er. Den egendom, som först skulle tillfalla pantsättarens arvingar belastades t.ex. ej.^^ Att komplikationer kunde uppstå vid en sådan ordning är lätt att förstå. Pantsättningen omfattade ju även hiremål, som var oumbärliga för den skuldsattes existens. För att råda bot på dessa problem uteshits vissa objekt, trots att de enligt pantavtalets ordalydelse klart inbegreps i detta. Från generalhypoteket undantogs sålunda, a) det som var nödvändigt för det dagliga livet (husgeråd, kläder och slavar, som tjänade husbonden personligen), b) husfolket (concubina, fili naturales, alumni).**’ De generella panträtterna kunde vara av två slag, antingen s.k. konventionella ])anlrätter, som stiftades genom ett pantavtal eller också s.k. legala panträtter, som uiipkom i kraft av ett lagstadgande. Så hade t.ex. hyresvärden en lagstadgad panträtt i de f(»r(‘- mål, som hyresgästen fört med sig till bostaden. I senromersk rätt blev generalhypoteket fiireskrivet i lag för vissa rättsförhållanden. Bland dessa legala generalhypotek kunde man i sin tur urskilja två huvudgrupiier. a) de som fastställdes av en domstol.*" b) de s.k. lysta generalhypoteken. De senare var av skiftande art och gällde ulan att någon formell iiverenskoinmelse kommit till stand. Antalet lysta hypolek var relativt stort, vartVir jag här utijer mig I). 20, 1, 20: »geiu-ralem (|iii(iom conviMitionem .sufficoro tul ohligalionein pigiiorum. .Sect ca, quac cx l)<)ni.s dcfiincti non fnornnl. sed i)Oslca al) liercdc cjns ex alia eansa athjnisita snnt, vindieare non jiossc a ereditore le.slatoris». 1). 20, 1. (>: »Ohligalione generali reriini, qnas qiiis habnit habihiriisve sit. ea non eontinebiintnr, (jiiae verisiinile est, qnemqnam speeialiler obligatiiriiin non 1'iiisse utpnta snpcllex, item vestis relinqnenda est debitori et ex inaneipis, qnae in eo usn babebit, nt ccrtiim sit. eiim pignori <laturnin non fiiisse: jiroinde de ininisteriis ejus perqnain ei neeessariis vel quae ad altoetionein ejns ])ertineant.'> — 1). 20, 1, 8: »Deni(jue concubinain, filios naturales, alninnos constitit generali obligatione non eontinere et si qna alia sunt buiusmodi ministerial. T. ex. pignus praetorium. Dernburg, I s. 400. .Selndtz. s. 411.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=